På Klimatupplysningen – forum för klimatrealisterna – skriver tekn dr Lars Thylén idag klokt om hur den traditionella synen på naturvetenskap hotas av den infernaliska klimatskräck som sprids av politiker och medier.
Med traditionell menar jag den hittillsvarande naturvetenskapen krav på rigorösa undersökningar och kritisk granskning, så att enbart teorier som kan testas mot en mät- eller beskrivbar verklighet tas för vetenskapligt sanna. FN och IPCC:s teorier är inte sådana. De bygger enbart på hypoteser om lösa samband mellan uppvärmning och CO2. Varken relationens betydelse, omfattning eller bestämning i tiden är klarlagd. FN och IPCC:s teorier kan alltså inte tas för sanna, i naturvetenskaplig mening.
Vi ser alltså ett hot på bred front mot naturvetenskapen vid världens universitet. Det som sker är alltså något mycket allvarligt. År av felaktiga, riskabla och kostnadskrävade beslut av forskare och samhällsinstitutioner hotar alltså.
Förenklat kan man säga att naturvetenskapen står inför ett paradigmskifte, där hypoteser och trosföreställningar styr vad som anse som sant. Således ett skifte bort från hittillsvarande stenhårda krav, till mer eller mindre rimliga gissningar. Till utvecklingen hör att tusentals samhällsvetare blandat sig i leken. För svensk del är Johan Rockström ett exempel, en man som inte har en karriär som naturvetare bakom sig. Samhällsvetarnas tankar är mindre komplexa, varför politiker och journalister har det enklare att ta dem till sig.
Torsten Sandström
