Även om jag inte röstat på SD i EU-valet anser jag mediesvallet kring detta parti – före och efter valdagen – varit skandalös. Nu tänker jag inte på det värsta, dvs att det extremt låga valdeltagandet nära nog negligeras. Jag bloggade igår om att fundamentalistpartier som Mp och V lyckats bra i valet, vilket närmast helt kan förklaras av att deras väljare är troende aktivister och gått till valurnan (detta innebär i runda slängar fördubblade röstetal relativt sett).
Idag vill jag peka på att en exempellös klappjakt på SD ägt rum vid valrapporteringen i medierna. Jämfört med hur V – alltså kommunistpartiet! – behandlats är detta ett tecken på hur svenska medier alltmer politiserar och propagerar än för tjugo år sedan då svenska nyhetsmedier försökte hålla en balanserad saklig ton. Public service har 2024 inte missat ett enda tillfälle att förstora SD:s problem och tapp av röster. Att många av SD:s väljare är kritiska till EU-federalismen är ett rimligt skäl till att många ligger på soffan.
Före valet har TV4 dragit igång ett drev om anonyma SD-konton. Trots att även sossarna och andra partier arbetat med konton som av publiken inte direkt kan kopplas till partiets namn har en svärm svenska medier skandaliserat SD. Att S-partiet som vanligt stått i spetsen för anklagelserna mot SD tillhör bilden.
Efter valet, som SD lämnat utan mandatförlust, har drevet tagit fasta på att partiet förlorat 2,1 % av rösterna till sammanlagt 13,2 %. Att ett stort parti förlorar röster bör förstås påpekas. Men den tsunami av rapporter om SD som inträffat sticker ändå ut kraftigt. Det enda parti som tycks ha förlorat ett mandat, KD, flyger helt under radarn i och med att mediernas älskling, Teoderescu Måve, med råge vunnit röster och förstås plats i EU- parlamentet.
Bilden av Sverige blir en nation där medierna går hand i hand för att bevara traditionella partieliters position. Ny demokrati jagades som bekant på sin tid. Nu förföljs SD. Medier och etablerade politiker har på så sätt lyckats få det svenska folket att marschera i den takt som de gamla partierna bestämt, givetvis med sossarna i spetsen tillsammans med V och Mp. På så vis har den svenska nationen år efter år lämnat allt större makt åt EU, ett inflytande som förr legat under svensk lag och i svensk riksdag. En sådan maktförskjutningen bör normalt ingående granskas och problematiseras. Men inte i nutidens Sverige. Där har globalismens i FN:s regi blivit ett ideal, med Antonio Guterres som främste böneutropare. Vi möter en nära nog religiös dogmatik med medierna som förmedlare. Alla som vågar säga ifrån skandaliseras och kallas vettvillingar, rasister, klimatförnekare osv.
Jag menar att detta inte är en bild av en levande svensk demokrati, där folket själv bestämmer utan propaganda från medierna. Tillspetsat kan man säga iden om folkval ställts på huvudet. Det är i praktiken medierna som styr och folket som hukar och kniper käft. Det låga valdeltagandet – enbart omkring hälften av befolkningen – får på så vis sin förklaring. Och den snackar inte medierna särskilt om…
Torsten Sandström
