Just nu förs en intensiv diskussion om invandrargruppers politiska mobilisering i Sverige. Det talas om Boycott Sweden på grund av det sätt invandrares barn behandlas av polis och sociala myndigheter, sannolikt normalt enligt lagboken. Dessutom pågår en politisk partibildning mellan invandare som tycks vara muslimer. Det rör sig om många människor, med bakgrund i länder med klankultur. Tanken är att befintliga partier inte driver invandrarnas problem.
De två rörelserna är lagliga och omfattas av svensk yttrande- och mötesfrihet. Dessutom är skeendet logiskt. Människor som känner sig inbjudna hamnar i utanförskap och ett liv med statsbidrag i gettoliknande förorter. Ingen politiker vågar säga till dem att en anpassning till svensk kultur och rätt är absolut nödvändigt.
Så riskerar det att gå då politiker behandlar invandringen enligt tanken om asyl. Asyl bygger på att utlänningar som kommer över landets gräns ska få sin asylrätt prövad av domstol. Det stora problemet är att avslag på en begäran om asyl i omkring 90% av alla fall inte kan verkställas genom utvisning. Rätt och skyldighet hamnar med andra ord i obalans. Inte kan man kalla detta en rimlig politik! Därför menar jag att asylrätten måste förvandlas till ett system med kvoter för invandring. På så vis sker slussning av ett lagom antal utvalda till Sverige allt efter som nationen kan klara bostäder, skolor och arbetsplatser.
Politiker som Reinfeldt och Löfven bär alltså ett tungt ansvar för att omkring 1 miljon invandrare idag stormat in i Sverige. En grupp av dem har förstås lyckats etablera sig i landet. Men en mycket stor grupp befinner sig i utanförskap. Att barn och ungdomar från den senare gruppen har svårigheter i skolan är klart som korvspad, med tanke på bakgrund, språk och kultur. Att några få procent av dessa ställer till med mord, hot och annan kriminalitet är lika logiskt. Det nya våldets och mordens Sverige är alltså skapat av naiva politiker. Deras oförmåga har byggt ett maffiasamhälle.
Nu oroar sig det politiska etablissemanget över boycott och muslimsk partibildning. Alltså över oro inom en grupp invandrare i landet som omfattar många hundratusen av de sammanlagt kanske 2 miljoner med utländsk bakgrund. Den politiska klassen reagerar med förvåning och ilska över att de som tagits emot ”med öppna hjärtan” av eliten nu sparkar bakut, talar om boycott, biter handen som räcker över gåvor samt önskar bilda egna partier med muslimsk inriktning. Sossarnas storskaliga system med köp av invandrarröster hotar således att förvandlas till spillror. En stämning av desperation måste råda i partihögkvarteret på Sveavägen.
Det är förvisso enkelt att vara efterklok. Men alla med förnuft måste – i den stund då Reinfeldt öppnade skattebetalarnas famn – ha förstått att asyl utan verkställighet av avslag är en dålig idé. Som politikerna sått får folket nu skörda. Mer än ett skjutjärnsmord hittills per vecka 2022. Och snart är antagligen muslimska broderskapets nya parti representerat i några av landets politiska församlingar. Reinfeldts naiva kärleksförklaring har utvecklats till klanernas kamp i Sverige.
Det allvarligaste är att få tycks vilja ta lärdom. Den politiska klassen skakar av sig all berättigad kritik. Man kör bara vidare i gamla hjulspår och öser galla över sina kritiker. Det betyder att allt mörka moln syn vid den svenska politiska horisonten.
Torsten Sandström
Inga problem så länge värdegrunden är intakt och alla människors lika värde gäller!