Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Blivande programledare för Melodifestivalen? Wikimedia.
Jag såg tio minuter på Melodifestivalen igår – innan jag zappade vidare. Jag är motståndare till den kommersiella flims- och flamskultur som statstelevisionen tvingar mig att betala. Rader av kändisar som måste försörjas och gör det med glitter, flabb och affärsinriktad musik. Ändå måste jag skaffa mig information om den vattvälling SVT serverar framför den ”lägereld” teves chefer snackar om. Men jag tröttnar snabbt på soppan.
Det mest bekymmersamma återstår att tala om. Jag tänker på det jag i bloggar kallar kvoterings- eller minoritetssamhället. Än en gång vill jag framhålla att minoritetsskydd är varje demokratis kvalitetsmärke. Ett tydligt, men tämligen litet (vad sägs om 5-10%), utrymme måste alltid finnas.
Men vad såg jag under mina knappa tio minuter i går kväll? Jo, tre personer. Den ena var homosexuell, vilket nogsamt påpekades för tittarna (han hade ”kommit ut” sades det). Den andre representerade nationens klart överviktiga. Och den tredje var invandare. Alla tre må ha kvaliteter. Med deras roller var absolut ingen slump, utan noga planlagt genom statstelevisionens chefer. Följden är att majoritetssamhället pausar. Och så kvoteras det politiskt korrekta in.
Att det händer enstaka gånger är kanske okej. Men det är den systematiska kvoteringen jag vänder mig mot. Innebörden är att kulturen skärmas av å det kraftigaste. Och ersätts med statspropaganda. Allt i smyg, dvs utan varudeklaration om att minoritetstänk är på gång.
Att SVT:s chefer ens har mage att tala om samling vid lägerelden! De kan ta sina svartgrillade korvar och försöka få jobb på den fria marknaden! Lycka till!
Mörka moln beroende på usel svensk politik. Wikimedia.
Just nu förs en intensiv diskussion om invandrargruppers politiska mobilisering i Sverige. Det talas om Boycott Sweden på grund av det sätt invandrares barn behandlas av polis och sociala myndigheter, sannolikt normalt enligt lagboken. Dessutom pågår en politisk partibildning mellan invandare som tycks vara muslimer. Det rör sig om många människor, med bakgrund i länder med klankultur. Tanken är att befintliga partier inte driver invandrarnas problem.
De två rörelserna är lagliga och omfattas av svensk yttrande- och mötesfrihet. Dessutom är skeendet logiskt. Människor som känner sig inbjudna hamnar i utanförskap och ett liv med statsbidrag i gettoliknande förorter. Ingen politiker vågar säga till dem att en anpassning till svensk kultur och rätt är absolut nödvändigt.
Så riskerar det att gå då politiker behandlar invandringen enligt tanken om asyl. Asyl bygger på att utlänningar som kommer över landets gräns ska få sin asylrätt prövad av domstol. Det stora problemet är att avslag på en begäran om asyl i omkring 90% av alla fall inte kan verkställas genom utvisning. Rätt och skyldighet hamnar med andra ord i obalans. Inte kan man kalla detta en rimlig politik! Därför menar jag att asylrätten måste förvandlas till ett system med kvoter för invandring. På så vis sker slussning av ett lagom antal utvalda till Sverige allt efter som nationen kan klara bostäder, skolor och arbetsplatser.
Politiker som Reinfeldt och Löfven bär alltså ett tungt ansvar för att omkring 1 miljon invandrare idag stormat in i Sverige. En grupp av dem har förstås lyckats etablera sig i landet. Men en mycket stor grupp befinner sig i utanförskap. Att barn och ungdomar från den senare gruppen har svårigheter i skolan är klart som korvspad, med tanke på bakgrund, språk och kultur. Att några få procent av dessa ställer till med mord, hot och annan kriminalitet är lika logiskt. Det nya våldets och mordens Sverige är alltså skapat av naiva politiker. Deras oförmåga har byggt ett maffiasamhälle.
Nu oroar sig det politiska etablissemanget över boycott och muslimsk partibildning. Alltså över oro inom en grupp invandrare i landet som omfattar många hundratusen av de sammanlagt kanske 2 miljoner med utländsk bakgrund. Den politiska klassen reagerar med förvåning och ilska över att de som tagits emot ”med öppna hjärtan” av eliten nu sparkar bakut, talar om boycott, biter handen som räcker över gåvor samt önskar bilda egna partier med muslimsk inriktning. Sossarnas storskaliga system med köp av invandrarröster hotar således att förvandlas till spillror. En stämning av desperation måste råda i partihögkvarteret på Sveavägen.
Det är förvisso enkelt att vara efterklok. Men alla med förnuft måste – i den stund då Reinfeldt öppnade skattebetalarnas famn – ha förstått att asyl utan verkställighet av avslag är en dålig idé. Som politikerna sått får folket nu skörda. Mer än ett skjutjärnsmord hittills per vecka 2022. Och snart är antagligen muslimska broderskapets nya parti representerat i några av landets politiska församlingar. Reinfeldts naiva kärleksförklaring har utvecklats till klanernas kamp i Sverige.
Det allvarligaste är att få tycks vilja ta lärdom. Den politiska klassen skakar av sig all berättigad kritik. Man kör bara vidare i gamla hjulspår och öser galla över sina kritiker. Det betyder att allt mörka moln syn vid den svenska politiska horisonten.
