Att lyssna på SR P1 är som att resa in i vänsterns drömvärld. Tyvärr. I och för sig skiljer sig åsikterna något åt mellan de olika redaktionernas journalister. Men en klar majoritet har en tydlig dragning åt vänster. Det måste naturligtvis redaktionernas ledningar veta. Men det struntar de i. Man tycker bara att vänster är så naturligt att man inte reagerar kritiskt.
”God morgon världen” började på söndagen med ett reportage om Daniel Källenfors kritik av Malmö kommuns satsning på ett en skateboardarena som importerats från Philadelfia USA. Källenfors kritik bottnar i att en fattig kommun som Malmö måste lära sig spara – man mottar flera miljarder i bidrag från staten och välbärgade kommuner som Stockholm och Lidingö. Han fick komma till tals. Men det var ingen tvekan att redaktionen sympatiserade med en mångordig sosse från Malmö som menade att det rör sig om en jämlikhetsfråga. Källenfors poäng – att fattiga kommuner måste lära sig spara och därför undvika bisarra satsningar – framkom, men försvann helt i vänstermannens svada.
Nästa prövning för min del var kulturredaktionen efter ”P1 Ekot” kl 13. Nu var det en feminist som bollade med termerna ”softgirls” och ”girlbosses” precis som de tillhör en bas i det svenska språket. Givetvis var det en feministisk plädering som knyter an till debatten om ”Huskvinnor” – ännu ett läskigt ord som jag tidigare bloggat om. Det framgick tydligt att softgirls (huskvinnor) var något mycket negativt, dvs tjejer som inte vill göra karriär utan kan tänka sig att vara hemma med barnen. Girlbosses var däremot idealet och alltså motsatsen till de ömkliga kvinnor som saknar framåtanda enligt feminismens dogmer.
Ett Sverige fullt med girlbosses antogs uppenbarligen lösa nationens problem med förtryckande manliga chefer. Här fanns alltså inte plats för själva ordet ”jämlikhet”, dvs i meningen män och kvinnor i harmoni. Om feministerna får råda, tycks kulturredaktionen mena, ska tjejer som är mjuka dompteras av sina kvinnliga chefer till ta strid mot patriarkatet. Här finns med andra ord inte plats för fria och individuella val.
Det enda goda med feminismens mediala propaganda är att människor tröttnar. De gränser stegvis sin grav och snart kvastår bara en klick hårt troende men högröstade. Precis på det vis som tycks ske rörande klimatskräcken efter Greta T:s kriminella kampanjer.
Tyvärr är jag inte tillräckligt ung för att kunna räkna med att få läsa vad forskare om 20 år kommer att skriva om den nu rådande samhällsandan. Jag tror att det kommer ske i ord som liknar dagens berättelser om den kinesiska kulturrevolutionen. De politiskt korrekta idealen visade sig verklighetsfrämmande. Och i vissa avseenden även samhällsskadliga. Vänstern lär sig aldrig något , tycks det. Sågår det med en rörelse som – liksom dagens talibaner – alltid vet bäst och ska bestämma över andra.
Torsten Sandström
