Det årliga jippot ”folk utan försvar” på skidhotellet i Sälen får i år en helt annorlunda inriktning. Plötsligt blir det uppenbart hur illa svenska regeringar skött nationens försvar. Stor nedrustning plus ett folk som uppfostrats i tron att ondska inte finns utan att freden är evig för den som inte skramlar med vapen. Förvisso har vi en kontakt med NATO, men endast halva foten är inne.
Rysslands framfart är allvarlig. Den borde S-regeringen för flera år sedan ha noterat och då startat svensk upprustning och en NATO-process. Även om Alliansen alls inte är utan ansvar för vår prekära situation är det ändå sossarnas motstånd mot NATO som länge ställt till det (åtminstone Moderaterna har varit för inträde). Strider i Ukraina har flera år på nacken innan kriget inleddes 2022. Om någon borde be svenska folket om ursäkt så är det alltså S-partiet med alla dess naiva fredsälskare. Inte ens idag vill man se att ondskan sannerligen finns på kartan i skepnad av Hamas, som till och med har en svensk S-märkt riksdagsman på plats i Sverige. En person som Magdalena Andersson i riksdagen så rätt kallat ”Jamal Hamas!
Redan 1977 publicerades Samuel Huntingtons mästerverk Civilisationernas kamp. Allt snack om en svensk litterär(!) kanon bleknar då man ser hur livsviktig information från Huntington och andra missats på feminismens svenska UD. Boken speglar en skiss över Putins ryskortodoxa syndikats sannolika ambitioner avseende de stater som förr legat under tsarismens järnhand. Finland tillhör sedan länge väst, såväl religiöst, ekonomiskt och kulturellt. Språket platsar inte heller inom den ryska sfären. Därför är sannolikheten mindre att Finlands attackeras. I än högre grad gäller detta Sverige, även om Gotland är ett fett geopolitisk bete. Att däremot östra Ukraina och staterna i Baltikum tydligt ligger i farozonen för ryska maktsträvanden är uppenbart.
Men världspolitiken är en är tickande bomb. Många krig. Ett möjligt val av Trump som spräcker NATO. Annars en halvsekel Biden. EU i splittring. Högerpopulister i Frankrike, Italien, Ungern, Tyskland på marsch. Och Europas vänsterliberala stater föreslår inga vettiga reformer för att mota Olle – antidemokraterna – i grind. Läget är allvarligt. Demokratins kris kan man tala om.
För första året har den politiska elitens skidsemester i Sälen rejält störts av eftertankens bleka krankhet. Sveriges militära svaghet är rentav stötande. Det är förståeligt att svenska politiker inte officiellt ber sitt folk om ursäkta från skidhotellets podium. Men de bör ändå skämmas! Riktigt mycket!
Någon kanske säger att jag agerar osvenskt och motbjudande i en svår situation. Men då den svenska eliten gör bort sig måste det ändå vara tillåtet att säga sanningens ord. Annars sker ingen förändring avseende försvaret eller för den delen nationens många andra politiska tillkortakommanden.
Till sist ett bevis på mina hårda ords giltighet avseende socialdemokratin. I DN 8/1 säger partiets överschaman Göran Greider följande om ÖB:
Micael Bydén kan naturligtvis inte säga högt att han längtar efter krig
Hur korkad kan en fredsnarkoman vara? Eller DN:s redaktion. Man längtar inte efter krig med Ryssland ifall man saknar vapen.
Torsten Sandström
