Wikimedia.
I en reklamtext i Dagens industri påstår banken Nordea följande:
–Finansmarknaden är klimatets bästa vän, säger Annika Winsth, chefekonom hos Nordea.
Hur stollig får man egentligen vara för att få sina PK-tankar förefalla att gå ihop? Man behöver inte vara Einstein för att förstå att finansmarknaderna inte cirkulerar kring det Winsth önskar – nämligen det flummiga begreppet hållbarhet – utan lever sitt eget liv rörande ekonomiska förhoppningar och risker. Dessutom är det ju fullständigt klart att mycket som kan vara skadligt för miljön produceras av företag på finansmarknaderna, där Nordea agerar. För inte så länge sedan sysslade banken med penningtvätt.
Jag menar dessutom att det ständiga talet om hållbarhet utgör en fara för marknadsekonomin. På denna ska företag fritt konkurrera med syfte att skapa nyttigheter som kan tillhandahållas folket mot betalning. Om produktionen är hållbar eller inte är nonsens. Nyttan ska bedömas utifrån tre positioner. Är produkten laglig, är det någon som vill förvärva den samt skapar den vinst för det företag som tillhandahåller den.
Trots sitt namn förstår inte Winsth dessa förutsättningar, utan yrar politiskt korrekt om hållbarhet, ett gummiord som är omöjligt att tolka utan en rad preciseringar i stil med miljö, klimat, human rights, etik, anställdas intressen osv. Tänk om dessa ord tilläts styra svenska aktiebolag i stället för dagens normala vinstsyfte. Vad skulle då hända? Skulle på finansmarknaden noterade företag drivas mot lyckans land? Mitt svar är nej. Risken för undergång vore däremot påtaglig.
I engelsk rätt undersöktes 1998 frågan om vinstsyftet slopande på labourregeringens önskan av den kände laglorden Hampel. Även hans svar var negativt. Flertalet företagare startar bolag för att åstadkomma överskott, menade han. Vinstsyftet är klart att föredra, menade han vidare, ty med andra syften kan en företagsledning enkelt undgå skadeståndsansvar genom att peka på att en affär (som blivit dålig) avsett att främja en eller annan för stunden korrekt moraliskt lösning.
Tänk nu på begreppet hållbart. Är framställning av krigsmateriel eller kärnkraft hållbart? Riskerna är i båda fallen påtagliga. Men nyttan att besegra en ond fiende eller att framställa efterfrågad elektricitet (oavsett sol, vind och vatten) är uppenbar. Flera så kallade hållbara aktiefonder vägrar att handla med aktier som rör vapen och atomkraft. Det är ju lika stolligt som att förneka behovet av vinst (utan h på slutet).
Någon säger att Winsth och hennes anhang förstås inte tänker på de nyttiga transaktioner jag nyss nämnt. Men sluta då att använda begreppet hållbarhet som är så flummigt att det inte fungerar i praktiken. Snacket om hållbarhet är nämligen otympligt och politiskt missvisande. Jag sysslar med aktiebolagsrätt till vardags. Jag tror att vinstsyftet i bolag hotas. Liksom många kollegor vill jag därför varna för farliga flummigheter i stil med de som Winsth talar om.
Torsten Sandström
