I Norstedts Sveriges historia – avslutningen av delen om stormaktstiden – skriver historikern Nils Erik Villstrand klokt och intressant om 1600-talets svenska stormakts framväxt och sammanbrott. han menar att Sverige ömsade skinn och blev en pyttenation i Europas periferi. Det är precis vad våra land ännu är. Men svenska politiker vill för inhemskt bruk gärna tala om en moralisk eller humanitär stormakt. Man vill använda detta som ett slagträ för en storvulen självuppskattning gentemot ett trött svenskt folk. Nu är det inte kungar som segrar längre, utan socialdemokratiska politiker. Inte är det kanoner som mullrar, utan det trötta folkets skattepengar som förslösas inom och utom landet.
Trots att Sverige har rader av allvarliga politiska problem av alla de slag så fortsätter den politiska klassen att slå sig för bröstet. Nationen tyngs av kriser. Se bara det våld som flödar i nutid. Men politikerna brer ändå bara ut sig och talar om Sverige som ett föredöme för andra nationer. Till röken av bomber, brända koraner och under verop från islamska nationer så används metoden: om argumenten tryter, så höj rösten.
Jag anser att det är tid för den svenska regeringen att tillsätta en folkkommission som ska förbereda en ny balanserad Sverigebild. Vi måste bort från skrytet och kostsamt spenderade utomlands. Skär ned satsningar på FN, biståndsorganisationer och överbefolkade ambassader (där avsuttna politiker utför ickejobb)! Ställ det svenska folkets behov i centrum! Innebörden är bra skola och vård i vid bemärkelse. Premiera förmåner för dem som jobbar – eller som inte kan jobba på grund av uppenbar sjukdom – och tvinga utanförskapets folk ut från sina getton till rader av samhällsnyttiga jobb som kommunerna anvisar och staten i huvudsak finansierar. Kalla jobben vad som helst, exv kom-igång-arbeten, det gäller att bryta inlåsningen i getton framför teven från Al Jazira mot bidrag från svenska staten. Förbjud utanförskapets symboler i stil med slöjor, tiggande osv. Upphör med offentlig skolning i hemspråk samt ersättning för tolkar (med undantag för brottmålsdomstolar). Arbetsföra medborgare ska själva med kraft bidra till bygget av det goda samhället.
Den svenska Sanningskommissionen ska utveckla en ideologi för att alla arbetsföra ska slussas in i det gemensamma bygget av lille-puttarnas ministat Sverige. Här ska inte kraven på bidrag skalla, utan rop på att envar ska dra sitt strå till stacken efter bästa förmåga. Varför inte ha Schweiz som förebild?
Kanske låter det som en dröm. Okej. Men det är inte en vision om en stor nation, utan om ett land som förnuftigt och effektivt utnyttjar sina begränsade offentliga resurser. Innebörden bör vara lägre skatter och fler privata och fria val under eget ansvar. Men skola, vård, rättsväsende och försvar ska reformeras och få stöd så att verksamheten fungerar för folkets gemensamma behov i det lilla landet Sverige.
Torsten Sandström
