Med anledning av att sk drag queens önskar att läsa sagor på svenska kommunala bibliotek har debatten blivit hård. Frågan om vem som ska ges rätt att läsa är enligt min mening enkel att besvara. Nämligen: vem som helst som själv kan anordna en sagostund. Punkt och slut.
Det som däremot är problematiskt är om det offentliga ska tillåtas anordna sagoläsning med utspökade dragqueens som kallar sig bystiga vinhoror. Plötsligt blir frågan allmänpolitisk. Varför ska samhället finansiera politiska projekt av detta slag? Har bystiga vinhoror en juridisk rätt att få sina sagostunder finansierade med statsmedel? Givetvis inte. Det är inte ens kommunala biblioteks uppgift att driva politik om sexuella rättighet till förmån för en grupp män som väljer en uppenbart vulgär sexuell attityd gentemot små barn som inte förstår vad saken rör. Den enskildes sexuella val ligger givetvis under rättsligt skydd. Men det innebär inte att den politiska arenan – som finansieras med skattemedel – måste öppnas för dem som som enligt svensk pk-lära måste prioriteras.
Det är självklart inte kommunala myndigheter sak att driva politik visavis små barn och deras föräldrar. Sedvanlig moralisk uppfattning utgör en gräns som – om den överträds – framstår som en politisk demonstration. Och om den riktas mot värnlösa små barn blir det högst politiskt problematiskt.
Låt män och kvinnor läsa sagor för barn under vanliga former. Låt det även ske under teatraliska former under utklädsel. Men gränsen går då det rör sig om en politisk aktion – med tydligt sexuella ambitioner – som drabbar små barn och väcker anstöt hos deras föräldrar. Det ska inte samhället tvingas betala för.
Torsten Sandström
