Att staten ska ha en övergripande kontroll över statsföretagen är självklart. Ingen detaljstyrning förstås. Alltså en klargörande insyn och möjlighet att dra i nödbromsen.
Då det rör sig om hundratals kontroversiella miljarder i nya investeringar måste saken upp i regering och riksdag. Jag tänker nu på de enorma satsningar som LKAB vill göra i koldioxidfri brytning och produktion. Riskerna är stora och kostnaderna avser många, många miljarder (kanske omkring tusen miljarder). Riksrevisionen har tidigare pekat på riskerna med statsföretagens enväldiga satsningar, exv avseende Maud Olofssons skandalffär i NUON för Vattenfall. Nu rör det om mycket större belopp för LKAB:s del. Men där sitter pamparnas pamp Göran Persson som ordförande. Han struntar i den tidigare S-regeringen och sak samma gäller förstås den nuvarande.
Affären måste upp på regeringens bord och genomlysas offentligt. Inte för att politikerna är bra på affärer. Men det är ju skattebetalare som får ta smällen om risktagandet misslyckas. Frågan gäller faktisk svensk demokrati.
Läs ledaren i SvD av Peter Wennblad den 7/3 på länken nedan.
Torsten Sandström
https://esvd.svd.se/shared/article/sa-blev-regeringen-rundad-av-lkab/Xen2uAbk
