Omtänksamhet är en dygd! Men i Sverige har det blivit en samhällsform, som syftar till storskalig omfördelning av människors inkomster via beskattning. Att vi ständigt påminns om Jesus i sin krubba eller Karl Bertil Jonsson – den potentiella kommunist som närs vid nationens barn – är alltså ingen slump. Man kan säga att det rör sig om propaganda.
För de 13 % svenskar som betalar statlig inkomstskatt och huvudsakligen finansierar SIDA:s mångmiljardgåvor till utlandet är kommunismen i hög grad en verklighet. Man tvingas åse hur staten kräver in höga skatter för att sedan kunna konstatera att pengarna bara skänks bort på tämligen lösa boliner.
För mig är omtänksamhet en fråga om individens eget val. Därför är den statsstyrda gåvoideologien en styggelse. Det är ju enkelt att vara generös med andras pengar. Genom det årliga hyllandet av av Karl Bertil Jonsson stölder har roffande upphöjts till en statligt välsignad norm. Varför ska Sverige vara världens största givare mätt per medborgare?
Så frågan är: vem kan lita på tomten? Det är kanske en hälare som döljer sig bakom skägget?
God Jul!
Torsten Sandström
