Det ligger mycket sanning i detta ordspråk. Att tala i egen sak framstår normalt som distanslöst och kasst. Lyssnaren lägger av. Varför talaren lockas till att ännu mer framhäva sig själv och sina åsikter.

Det egendomliga är att framhållande av det egna jaget ändå är så vanligt. Det kan ju beror på att många snackare är dumma helt enkelt och inte förstår bättre. Men förklaringen kan också vara att delar av publiken tror att skrivaren talar sanning.

Sverige har – liksom flera andra nationer – en lång historia av skrävlande. Svenska stormän och kungar har under många hundra år byggt politiskt stöd genom att framhålla sina egna förträffliga tankar och handlingar. I 1600-talets Uppsala ägnades åtskillig tid vid universitetet åt fria fantasier om det svenska folkets storhet. Liknande sysslor ägnade sig eliten åt i flera europeiska stater. Så mycket tyder på att skroderandet har haft inhemska syften, dvs att vilseleda folket om ledningens förmåga och få det att agera följsamt.

I dagens Sverige är antinationalism en officiell dogm. Gränser mot andra människor och folk förklaras som en styggelse. Men ändå sysslar politiker stundligen med att skräppa. Sverige sägs vara ett politiskt föredöme för andra nationer. Man påstår att Sverige är en biståndspolitisk stormakt. Hela världen ser upp till vårt land vad gäller klimatpolitik och hantering av miljön – sägs det. Trots den proklamerade antinationalismen försöker alltså svenska politiker glänsa och sola sig i glansen av något som inte existerar. Ty inte är våra närmaste grannar imponerade – inte ens deras vänskap hindrar dem från att höja på ögonbrynen och skaka på huvudet åt den svenska storvulenheten. Det tycker med andra ord att det som berättas från våra politiker är korkat. Och det har de förstås helt rätt i.

Men ändå fortsätter det svenska politiska självberömmet. Ty det riktar sig inte mot utlandet utan har en inhemsk destination. Det påminner om svenska sportjournalisters fåniga nationalism. Inför ett mästerskap är svenska segrar att vänta. Efter tävlingarna måste förlusterna bortförklaras. Det är med andra ord fråga om svensk nationalism. Samma metod använder Sveriges ledande politiker – låt vara att den nya regeringen, tack och lov, hittills har visat ett annat tonläge. Men den svenska socialdemokratin är skrävlandets högborg. Mångårigt regeringsinnehav har gjort skrytandet till en nödvändighet. Man räknar kallt med att endast få inser att det rör sig om självförhävelse. Och om det börjar mullra i leden så utfärdar sossarnas ledning raskt ett knippe löften om nya bidrag. Den svenska välfärden är ju så beundrad heter det.

Att Sverige i flera avseenden har många allvarliga olösta problem spacklas på så vis över. Att vi är en medelmåttig välfärdsnation ser bara våra grannar och några andra nationer som orkar bekymra sig över skrytmånsen från Norden. Men, som sagt, det gäller ju inte att övertyga utlänningar genom att skrodera. Avsikten är – idag liksom igår – att vilseleda den svenska befolkningen. Det är syn om det svenska folket!

Torsten Sandström

Please follow and like us: