DN proklamerar idag följande:
Forskare: Stängda skolor kan ha minskat psykisk ohälsa
Det berättas att antalet vårdkontakter och utskrifter av medicinrecept till skolelever har minskat under coronaepidemins neddragningar i skolan. Forskarna tror att det kan bero på minskad stress.
Budskapet är i förlängningen att det är farligt att gå i skolan. Något som många vänsterpolitiker och pedagogbyråkrater också förfaller mena. Därför ska kraven i skolan begränsas så att alla mår bra, tycks de mena. Sommarlov året om förefaller därför vara rätta lösningen. Jag tar mig för pannan.
Förr ansågs stress och ängslan över höga krav i skolan som något nödvändigt ont. Det vill säga något som innebar att eleverna tvingades skärpa sig och ”lägga manken till” (ett numera dödskallemärkt uttryck, som användes innan psykologerna dömt ut tankar om krav i denna riktning). Nu är naturliga reaktioner om stress och ängslan något ont, som dessutom skapar sjukdomsdiagnoser. Beviset är att läkarbesöken minskar då eleverna är hemma i frihet framför sina telefoner. Alltså skapar skolgång psykisk ohälsa.
Jag menar att rapporteringen är ännu ett tecken på sjukdom i samhället. Nyttiga och naturliga sociala krav som ogillas av vissa elever (och deras föräldrar) ger numera upphov till sjukdomsdiagnoser. Dagens rapport visar hur samhällsforskare väljer uppgifter utan förnuft och skriver rapporter utan kritisk distans.
Det svenska folkets barn är inte sjukare än andra nationers ungdomar. Risken är däremot stor att generationer av unga kommer att sjunka ned i sjukdom genom samhällets påfallande iver att utfärda allsköns diagnoser och skriva ut recept.
Det är svenska politiker, läkare, forskare och inte minst journalister som är från vettet.
Torsten Sandström
