Husorganet The Economist´ ´ s modell av två omdömeslösa (oktober 2019).

Jag får en hel del reaktioner på mitt bloggande. Här några rader från en person som har skäl för att vilja vara anonym:

Det finns flera undersökningar om mediernas tydliga lutning åt vänster och MP, vilket du ofta tar upp. Jag testade en enkel metod för att bekräfta eller avfärda detta på några av mina vänner, nämligen om Trump. Jag har ingen egen åsikt om honom eller hans ämbetsperiod, men jag resonerar så här.


I båda valen, dels när han vann och dels när han förlorade, så var det mycket jämnt. Det bör alltså finnas ungefär lika många omdömen och lovord åt båda håll, i varje fall i amerikanska medier, twitter och annat. Det är vidare uppenbart att svenska företrädare för media läser sådant, eftersom det publiceras massor av negativa utsagor om Trump baserade på Twitter och liknande. 


Jag bad vännerna nämna någon eller några positiva omdömen om Trump, eller något bra som han gjort. Ingen av dem kunde ge ett enda exempel på goda gärningar, men däremot flera negativa. 


Den totala avsaknaden av positiva omdömen och objektiv analys här hemma är, enligt min mening, ett tydligt tecken på journalisternas ”cherry picking”, och åsiktsjournalistik. I och för sig är det väl vanligare att klaga än att berömma, i varje fall i Sverige, men något positivt borde man ändå hittat.


Jag vet heller inte mycket positivt om Trump, av skäl som ovan. Jag frågade dock min son, som utvandrade från Sverige för ett tjugotal år sedan, och han menar att det blev mer pengar i kassan under T:s tid, men att de ändå inte röstar på honom.


Den här enkla metoden kan nog användas i andra sammanhang, också, men är förstås bara ”food for thoughts”, men kan kanske vidga vyerna lite.

_ _ _

På bloggen har jag uttryckt delvis likande åsikter, låt vara att min bild av Trump är mörkare. Det enda goda med Trump är (som nämnts ovan) hans ekonomiska politik. Och Trumps framgångar är till stor del självförvållade av Demokraternas partibossar, som bjudit på presidentkandidater från politikens skräckkabinett (läs:partikarriärister och presidentfruar). Varför inte välja en ung och skicklig person från den amerikanska verkligheten?

Torsten Sandström

Please follow and like us: