Som författare till en snart färdigställd roman, ”Ceremonimästarna – en berättelse om rit och rätt”, dras min blick ständigt till ceremonier och symboler av olika slag. För mig har det varit en mångårig resa, fylld med massvis av rituella avtryck. Även om jag personligen är avog till framför allt akademiska ritualer, så är det givetvis så att man omöjligt kan tänka sig ett samhälle utan riternas symbolspråk. En stor tomhet och kyla skulle lägra sig över samhället om alla ritualer och symboler släckts ned. De är rentav en del av det mänskliga livet.
Men man måste å andra sidan vara vaken över hur riter och symboler brukas av olika slags makthavare för att bevara och stärka deras ställning. Meningen med min kommande bok är att försöka åstadkomma en grov sortering av ritualernas skilda funktioner. Med hjälp av berättelser från historiskt tid och från dagens samhälle – samt med mängder av exempel och humoristiska sidoblickar – vill jag kartlägga ett område som sannerligen berör varje människa dagligen.
I mitt manus sker det med hjälp av en ung juris kandidat från Lund som skriver på en doktorsavhandling om just ”Rit och rätt”. På så vis kommer min roman att få en utgångspunkt i universitetslivets många ceremonier och ritualer. Romanen har dock flera och viktigare spår. Ett är att försöka kartlägga vilka delar av samhällslivet som främst kontrolleras genom riter och symboler. Ett annat spår är att påvisa hur juridiken är präglad av symboliskt tänkande och agerande. I romanen får vi därför – mycket översiktligt – följa rättens utveckling från jägarnas samhällen, via böndernas sedvanerätt och stadslivets brokiga lagstiftning fram till den nutida enhetsstatens mångfald av abstrakta och generella normer om varuomsättning, lönearbete, välfärd samt inte minst social kontroll.
Jag skriver detta efter att ha läst i tidningen att Swedbanks verkställande direktör Jens Henriksson har utsetts till hedersdoktor vid Ekonomihögskolan på Lunds universitet. Utnämningen kommer förstås att firas med vederbörliga ceremonier i Lund, riter som jag förstås skämtsamt presenterar i romanens form. Men att just denna person tilldelas en doktorshatt är enligt min mening mindre kul. Inte för att jag är missunnsam, ty jag har i åratal – så gott det går – sökt undvika flertalet akademiska riter. Min kritik avser nu närmast hur en doktorstitel används för att stärka banden mellan akademin och nationens politiker. Vi har tidigare sett hur Göran Persson blivit hedersdoktor i Örebro, en läroanstalt som bara några år tidigare beviljas den inkomstbringande behörigheten att kallas ”universitet” (och alltså inte bara högskola). Nu är det alltså dags för Lunds universitet att kröna Jens Henriksson, som länge varit en bundsförvant till socialdemokratin och Göran Persson. Inte bara som statssekreterare inom Perssons regering, utan också som högsta chef till de S-märkta företagen Folksam och Swedbank (där Persson som bekant är ordförande).
Det som sker i Lund bekräftar ett av de många maktperspektiv som jag lyfter fram i min berättelse om ceremonier och rätt. Vi ser hur ritualer ofta används för att cementera gemenskap och samhällskontroll. Så var det på den tid då socialdemokraten Bengt Lidforss gisslade prästväldet över Lunds universitet i slutet på 1800-talet. Så är det alltså än idag avseende nutidens makthavare, det Socialdemokratiska arbetarpartiet. Det finns alltid flinka krafter som vill bevara rådande maktförhållanden. I historiens ljus tror jag många inser det hot mot fri forskning som följer med nära relationer till den politiska och ekonomiska makten.
Torsten Sandström
