Sverige är i en våldskris mm – in på scenen träder ännu en andrasortering politiker. Wikimedia.

Ett tydligt tecken på politisk klassbildning är att partitillhörighet ersätter kompetens (utbildning och yrkeserfarenhet) avseende sysslor inom det offentliga. Ett annat tecken är den form av självsäkerhet som växer fram genom många år inom eliten med ständig befordran.

Jag tänker på detta rörande den nya sosseregering som Andersson satt samman via personer från S-partiets reservdelslager. Inte finns här några lysande meriter från civila sysslor eller avancerad utbildning. Däremot massor av klassrelationer, skolning inom rörelsen sedan barnsben, uppdrag på olika nivåer, släktkontakter, tidigare goda arvoden inom partiets verksamhet osv. Intryck skapas av att Andersson bara valt personer som kan snacka S-politik de närmaste månaderna inför kommande val. Alltså inga vassa knivar i lådan avseende ämneskompetens. Mest bara välsmort munväder och förstås år av politiskt jobbande för partiet från ungdomsförbundet och framåt (med enstaka undantag).

Det är delvis ett skräckkabinett vi ser. Ett gäng som flåshurtig påstår att de på ett drygt halvår ska fixa allt som man misslyckats med under minst åtta år. Plus alla problem sossarna nyss själv skapat, såsom nedstängning av kärnkraft i Ringhals då elbehovet krisar samt det dödliga våldet. Bland alla svaga kort är det typiskt nog få som sticker ut. Värst är kanske Strandhäll som utan erfarenhet av biologi, miljö och klimat nu ska frälsa nationen från CO2. Hon är dessutom en person som liksom Måååna (Sahlin) tror sig kunna få ordning på ett departement då hon inte ens klarar sina egna räkningar. Sverige är i en politiskt kris.

Och vad sägs om att utse Eneroth till minister då han är under polisutredning för påstått sexbrott. S-kvinnorna rasar över valet av honom. Allt mitt under en dödlig kris i förorterna. Sverige är i en juridisk kris.

Från gatan har Andersson hittat en person som ska fixa elbristen. Eller så ska han fylla en kvotering avseende invandrare i regeringen. Samma nonchalans syns då det gäller en svensk skola i PISA-kris. Här kvoteras en minister in med stöd av HBTQ. OK, valet är ändå bättre än den tidigare skolministern som suttit på alla stolar inom vänsterns misslyckade utbildningsadministration. Hon, som är Anna Lindhs gamla politiska kompis, ska nu ansvara för den högre utbildningen, som turligt nog normalt klarar sig hyfsat utan någon politisk styrning (som man ändå tyvärr drabbas av). Hon ersätter en fullständig nolla på posten, som nu förflyttas till att leda SIDAs slöseri med pengar. Tala om miljardrullning! Sverige är i en skattekris.

Trots mängden självförvållade krisområden satsar alltså sossarna på mer politik av samma slag. I stället för på förnuft och kompetens. Så blir det för ett parti där makten över staten är viktigare än medborgarns bästa. Andersson säger att alla stenar ska vändas. Enbart en dåre kan tro på budskapet. Tyvärr har det visat sig att många svenskar låter sig luras av bidrag och fagra löften. Därför är Sverige som demokratisk stat i kris.

Torsten Sandström

Please follow and like us: