I mina bloggar har jag ofta pekat på att den svenska nationen inte klarar av att lösa en rad politiska strukturproblem, såsom rörande bostadshyra, anställningar, skola, vårdens tillgänglighet, kriminalitet, försvar osv. Följden har blivit det jag kallar ett nationellt förfall, en erodering av den svenska offentlighetens förmåga att lösa politiska problem.
För en tid sedan skrev i SvD Jens Magnusson, från SE-banken, om ytterligare ett viktigt problem i antågande. Det han skriver är superviktigt och har inte fått den uppmärksamhet som enligt min mening behövs. Frågan kan utvecklas till en valvinst för S-partiet 2022. Nu rör det sig om det svenska pensionssystemet, som inte är perfekt, men ändå något av ryggraden i svensk välfärdspolitik. Problemet rör nu inte höjda pensionsåldrar, som nog behövs. Hela pensionssystemet hotas av snyltande vänsterpolitiker, som vill dela ut pengar till behövande, som inte själva deltagit som inbetalare till systemet.
Nuvarande pensionssystem bygger på något som liknar en försäkringstanke. Huvudlinjen är att pensionen ska avspegla vad medborgaren via arbetsgivaravgifter (på drygt 17%) levererat till pensionssystemet, frånsett det pensionstak som finns för högavlönade (med riktigt stora insättningar). Grundprincipen är att utbetalningar från systemet alltså inte ska ske utan täckning i tidigare insättningar.
Sedan flera år manglas frågan om stora förändringar i en blocköverskridande sk Pensionsgrupp. På Regeringens hemsida presenteras få konkreta besked. Men det framgår att S-regeringen bombarderar Pensionsgruppen med reformförslag, som kommer att skuldsätta framtida generationer av pensionärer. Det hela förefaller vara en strategi med sikte på politisk utpressning inför valet 2022. S-partiet kan kanske än en gång ta hem spelet genom att lova skänka bort andras pengar. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/hallbara-pensioner/pensionsgruppen/
Magnusson pekar i sin artikel på hur vänsterpolitikerna inte kan hålla fingrarna från syltburken. På område efter område tycks Sverige vara på väg att överge de principer som var vägledande för pensionsreformen för 20 år sedan. Därmed öppnar Pesionsgruppen för att problemen som tidigare lösts kommer tillbaka, skriver Magnusson, SEB, se länken nedan. Magnusson text är av naturliga skäl tekniskt komplex, varför jag sammanfattar den mycket kort så här:
- Tanken har hittills varit att statsbudgeten inte ska belastas med pensioner. Nu ska pensioner utbetalas från statskassan och inte från medel som inbetalats till pensionssystemet.
- Vidare föreslås att många ska få pensioner från systemet som de inte tjänat in genom avgifter, vilka deras arbetsgivare satt in. Politikerna låtsas så att säga att mottagarna betalt in pengar och detta även retroaktivt. Följden blir att ett belopp på omkring 700 miljarder riskerar att skuldföras. Skulden tvingas förstås de yngre att betala – eller förlora – genom sina framtida insättningar.
- Den tidigare samsynen mellan de politiska partierna håller på att ersättas av konfrontation från vänsterhåll, genom löften om den storskaliga underfinansiering som föreslås. Risken är att inget parti vågar säga nej, ty löften om gåvor är ett väl känt sätt att vinna val på.
Magnusson varnar helt enkelt för att det svenska pensionssystem, som funkat rimligt väl, hotas av sammanbrott. Jag tror att S-partiet som ser makten svikta inför 2022 med öppna ögon kan spoliera pensionssystemet för att rädda sin maktställning. Hursomhelst, om Magnusson har rätt väljer den svenska nationen att skapa ännu ett stort strukturproblem. Men Sverige orkar inte med ytterligare politisk mismanagement!
Torsten Sandström
https://www.svd.se/sverige-overger-ett-sunt-pensionssystem
Tja, alla ickearbetande invandrare förväntar sig väl kickbacks från sitt favoritparti när det blir så dags. Ty – hör och häpna: invandrare blir också gamla!