Efter Me too och Black lives matter står ”strukturerna” som spön i backen. Bovarna är inte enskilda personer, utan stora hotande ansiktslösa strukturer. I PK-Sverige är det alltså inte längre individer som agerar – begår brott respektive drabbas av dem – utan strukturer. Ett urgammalt sociologiskt teoretiserande – förvisso intressant ibland – har fullkomligt gripit svenska medier, politiska organisationer och inte minst landets feminister. Allt ont har sin egen struktur. Och så glöms enskilda män, bovar, poliser mfl bakom gärningarna bort. På så vis blir strukturtänket en verklighetsförfalskning och ett politisk slagträ.
Ändå är det förstås alltid människor av kött och blod som agerar (eller drabbas). Så låt oss tala om individerna – eller kanske grupper – och deras personliga förhållanden. Genom strukturtänket anonymiseras nämligen nationella problem. Och amerikanska svårigheter och protester förvandlas i en handvändning till svenska. Genom strukturen uppkommer alltså fenomen som inte med säkerhet existerar mer än kanske på individens mikronivå. Och ifall problemet verkligen finns så överdrivs omfattningen – förstoringen beror ju på en osynlig yttre struktur.
Tro nu inte att jag är mot att förtryckande män sätts dit eller att rasister pekas ut. Det jag kritiserar är en medial åsiktsstyrning baserad på vad som sker i USA. Jag kritiserar också en enögd politisering. Vid denna har således osynliga strukturer blivit ett slagträ. Det är alltför simpelt. Men det är så typiskt svenskt – det genompolitiserade landet.
Hälsningar från
Vit hetero man
