Pastor klimatarius Björn Wiman är någon slags kulturchef på DN. Jag brukar läsa hans artiklar. Inte för att de är bra. Tvärtom för att de ofta är så stolliga. Tokiga i den meningen att han är troende på olika slags metafysik (dvs förklaringar bortom våra sinnen).

Häromdagen överträffar han sig själv i en betraktelse om religion och klimat. Han verkar plädera för en variant av sekulär religion, som passar in som vapen i hans egen helvetesskildring av jordens förestående undergång på grund av CO2. Om uppvärmningen beror på växlingar i solens strålning tycks han över huvud taget inte fundera över. Om man är troende, liksom Wiman, så spelar vetenskap inte så stor roll. Om bara FN och dess roulettutsedda IPCC -råd sagt att CO2 är orsaken till uppvärmningen, så är det så. Punkt slut. Eller rättare sagt kanske, Amen.

Så här avslutar Wiman sin predikan från DN-skrapan.

Kunskapen om att allting kan ta slut har i religionens värld funnits i årtusenden. Det sekulariserade samhällets blinda tro på det eviga framåtskridandet har gjort sitt bästa för att förtränga den. Den religiösa mognaden i vår tid kan på så sätt ses som en rationell respons på att vår belägenhet kräver ett annat språk och en annan erfarenhet.

Eller annorlunda uttryckt: kanske är det bara religionens unika kunskap som kan ge den andliga frihet som är nödvändig för att förändra världen.

Enligt min mening är det han säger rena metafysiken, dvs uttalanden om något som vi inte kan uppfatta med våra sinnen. Det sekulära samhället och vetenskapen går nämligen sedan upplysningstiden normalt hand i hand. Få naturvetare tror att solen kommer att lysa i evighet. Solens strålning växlar, men måste enligt fysikens lagar avta på mycket, mycket lång sikt. Till sist är det slut för oss på jorden. Men solen kan före sin undergång orsaka ett klimat som gör liv på jorden omöjligt, helt eller delvis. Sådant har hänt förut. Ett abrupt slut är också möjligt. Många anser nämligen att vår civilisation hotas av stora föremål från världsrymden. Vilken är ”religionens unika kunskap” om dessa fysiska skeenden? Inte något alls!

En helt annan sak är att religionen kan ge människor tröst i en akut kris eller då jordens undergång är nära förestående. En tro på Paradiset kan lindra eventuell ångest. Men det är inte fråga om någon kunskap om sol, himmel och natur. Det är en tro på ockulta förklaringar. Och det är något som klimathetsare varje dag sysslar med inom politik och medier.

Jag måste säga att en kulturjournalist tankevärd kan påminna om pastor Jansson påse. Även Wimans påse är tom. Trots att han fyllt den med sina grumliga trossatser.