SVT, det skattefinansierade bolaget, älskar att tala om sin verksamhet som en gemenskap framför lägerelden. Tanken är att man ska erbjuda hela svenska folket en teve som kan hålla samman människorna i landet. Idén påminner om svenska kyrkan – ”fädernas (förlåt feministernas) kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden”. Samlingen kring lägerleden vill att människor ska glömma vardagens bekymmer. Och rösta till vänster.

Min erfarenhet av SVT är en helt annan än lägereldens ideal. Inte är det drömmen om en brasafton som bestämmer agendan. Däremot en tydlig idé om att förmedla ett uppdrag som påminner om prostitution. I kulturella sammanhang har SVT nämligen ofta hög svansföring. Här vill man att eliten av författare och musiker ska stå på kö. Det kommersiella fnyses det åt. Dessutom pläderas med all rätt ofta mot våld av alla de slag inom och utom landet.

Men vad händer i SVT:s egen programtablå? Jo, varje dag domineras utbudet på bästa tid av en en lång rad kändisar eller kändisarnas släktingar. Alla flabbar och nojsar i rutan. Är det inte familjen Wahlgrens eller Lill-Babs Svenssons alla medelmåttor så är det några andra kändisar som exploateras för att tillfredsställa folkliga önskningar i strid mot SVT:s annars officiella linje om finkultur. Detta kallar jag prostitution. För tittarnas pengar köper SVT sin publik. Skattepengar slösas på det som öppet kommersiella kanaler ändå erbjuder.

Och de annars pacifistiska deklamationerna från SVT ger dessutom vika för ett myller av mördande, misshandel, utpressning, tortyr osv i rader av programserier som SVT antingen själv producerar eller köper från andra bolag. Dessutom körs trailers om allt glam och alla dödsvrål kväll ut och in, för att locka tittarna till en likbeströdd galjbacke. Är inte kändiseriet och våldstsunamin en form av prostitution så säg? Tittare lockas i motbjudande former till SVT.

SVT:s dubbelmoral är enligt min mening beklämmande. Därför är det hoppfullt att flera politiska partier vill städa upp och banta SVT och SR. Tanken verkar vara att skapa en slimmad kvalitetsteve med inriktning mot samhälle och kultur. Program som de kommersiella kanalerna – typ TV4:s vulgoteve – erbjuder behöver alltså inte finansieras av skattebetalaran via tvång.

Ännu bättre vore en rejäl reform av SVT/SR. Det krävs nya regler om att en skattefinansierad teve/radio i sina sändningar absolut måste var partipolitisk obunden. Inte bara officiellt, som idag, utan framför allt reellt. För detta krävs tydligare regler om intern kontroll av övertramp samt framför allt en aktiv extern kontrollinstans med vassa tänder. Dagens Granskningsnämnd är verkligen en typ av papperstiger som ordförande Mao en gång talade om. Den fungerar främst som legitimering av att allt är väl. En hel del snack, men liten verkstad. Det mesta får alltså passera. Nämnden fungerar i verkligheten som en klapp på axeln till de journalister, som presenterar inslag där den politiska tendens lyser röd eller rosa. Nämnden signalerar: allt står väl till, kör bara vidare. I syfte att nämnden ska vinna respekt brukar ordföranden vara en extraknäckande domare från Högsta domstolen. En person som handplockats för uppdraget att vara tevekontrollör i Kamomilla stad. En person som vet vad uppdragsgivaren önskar.

SVT:s romantiska bild av samvaron kring lägerelden ger med avsikt en sned bild av verkligheten. Det är nämligen prostitution som pågår.