Så här skriver en av ledarna för nutidens svenska klimatflagellanter, Johan Rockström, i dagens SvD:
Många förstår inte vad som händer om vi passerar 1,5 grader
Är det en vetenskapsman som formulerar sig så? Vid 1,4 grader verkar det lugnt, men efter 1,6 bryter helvetet löst, tycks det. Vem vet öht vad som händer då termometern en dag visar en halv grad mer eller mindre? Dessutom knyter Rocket man i texten samman ett antal disparata händelser jorden runt och menar att de bildar en klimatenhet som förskräcker. Viket vetenskapligt stöd har han för det? Och än en gång avläser han termometern och skriar: CO2, CO2, CO2! Allt tyder på att Rockström inte syssla med vetenskap, dvs egen forskning om uppvärmningen och dess orsaker. Däremot sysslar han, liksom för övrig jag själv nu, med politisk opinionsbildning. I denna egenskap behöver han ett ständigt tillflöde av händelser som sägs stödja han egna värderingar. Därför gillar han om händelsen kallas vetenskaplig sanning.
Mer allvarligt är att SvD, som förr betraktats som en moderat iakttagare av världen, nu anslutit sig till flagellanternas skara. Den lokala ledaren Peter Alestig slår sig var dag blodig med klimatpiskan. Hans skriande hörs från kön av självspäkare, strax efter Greta T , Rocket man, fd ärkebiskopen mfl. De jobbar alla hårt för att framkalla ångest hos andra. Det gäller att skrämma folket till förståelse och underkastelse. De litar alla blint på rapporter från FN, utan att fråga sig om organisationens avsikt att bli ledare över världen kan vara förklaringen till att skrämselpropaganda används som ett vapen. Maktmänniskor är som bekant inte så noga med sanningen. Både Sokrates och Galileo Galilei fick bittert erfara etablissemangets ovilja att lyssna på sanningar.
Vetenskapens uppgift är att hålla kritiska distans till politik och forskarrapporter av skilda slag. Försiktiga analyser av hårda fakta, vilka kan styrkas genom säkra mätningar är det som i stället behövs. Framför allt behövs tydliga orsakssamband och inte mer eller mindre lösa spekulationer av det slag som politiker brukar uppskatta.
