I morse lyssnade jag på SR P1:s intervju med Magdalena Andersson i Almedalen. Det intressanta var inte att frågorna ställdes av Cecilia Bodström, dotter till en fd minister S samt bror till en annan fd S-minister. Sådana politiska bindningar tillhör nämligen vardagen inom statsstyrda svenska medier (SR/SVT framstår ofta som ett familjeföretag, som anställer unga krafter från de egna leden). Jag medger dock att hennes frågor var okej.

Nej, det slående var finansministerns benfasta fokus på höjda skatter. För att rädda välfärden menade hon att skattebetalarna måste skjuta till mera pengar. Särskilt de välbeställda måste offra mer till S-partiets slukhål. Andersson säger sig nämligen aldrig ha hört några vårdbiträden klaga över skatterna. Jag undrar verkligen hur hennes känselspröt med omgivningen fungerar. Det blir så då man främst lyssnar till LO och partivänner.

Höjda skatter är S-partiets reptrick nummer ett. Det är deras enda väg att hålla tynande väljarskaror kvar. Alltså röstköp. Du får ökade bidrag om du röstar på S – andra betalar notan! Visserligen predikar Chikagoskolan ”att det inte finns något som heter fria luncher”. Men S går ständigt till val på omvänt budskap. De rika ska betala mer. Välfärden ska räddas av ”den starka staten”. Läs: av S-partiet.

På så vis framstår S som en evighetsmaskin. Aldrig hörs ett ord om besparingar inom den gigantiska statliga sektorn. Bara tal om detta gör att partiet riskerar att förlora tusentals statsanställdas röster. I stället: pang på de högavlönade!

Men evighetsmaskiner kör alltid slut på bränsle, förr eller senare. Det sjunkande stödet för S-partiet sammanhänger med att allt fler ser hur deras skatteinbetalningar slösas bort. De förstår att andra länder också har välfärd, men till lägre skattekostnad. S-partiets dagar är alltså räknade.

Men när den dagen kommer sitter S-partiets tusentals funktionärer redan med höga pensioner eller på feta reträttposter. Sak samma med de fd anställda på SR/SVT – som då är nedlagt eller under avveckling. Kanske har det svenska folket trots allt en ljusnande framtid. Bara djurfarmen(S) ledning – dvs de som mjölkar dig och mig – byts ut.