Kolla annonsen ovan om C-partiets budskap i EU-valet! Var finns sakargumenten om vad unionen bör göra eller inte. Mer eller mindre överstatlighet? Mer eller mindre detaljreglering av vardagen? Mer eller mindre byråkrati? Högre eller lägre avgifter för Sveriges del? Hur ska den breda korruptionen inom EU angripas? Frågorna stockar sig.

C-partiet väljer i stället att lyfta fram högerpopulismen eller nationalismen som ett hot. Det rör sig om slagordpolitik där en tänkt motståndare svartmålas. En form av vänsterpopulism. Men inga sakargument om unionens framtid. Det är simpelt.

Den rätta vägen är att föra ett öppet samtal, för och mot. Men, som sagt, inte ett C-försök att beskriva varför vi behöver en union. Eller varför det inte räcker med en mindre ingripande gemenskap, såsom förutvarande EG. C-partiet beskriver alltså antitesen, det nationella hot man ser. Men få ord om sin egen globala tes med åtföljande identitetspolitik. Enligt min mening gäller det att finna en ny syntes.

Hot, slagträn och proppande av politik i folks halsar funkar inte. Förnyelse krävs, dvs nytänk. Majoritetens svenskar är skeptiska till EU. Flertalet är inte de globalister som eliten är. Man vill se svensk reformpolitik. Jag återkommer snart med en blogg om nationalismens hedervärda sidor.