Svensk politik är absurd. Under minst 50 års tid har många svenskar saknat bra tak över huvudet. Orsaken är att landets bostadspolitik vanskötts grovt i många, många år. Marknaden har satts ur spel och politiker, byråkrater, hyresgästförening mfl har dragit i spakarna hit och dit. Tyngst vilar ansvaret på S-partiet, men även Alliansen visade total passivitet i regeringsställning. Ett kollossalt misslyckande. Det är den bistra sanningen.

Och så ser jag denna hypersvenska artikel i DN 2019-03-26. Två gulliga kvinnor, den ena kommunalråd i Malmö och den andra byråkrat från FN. Vi får reda på att FN ska hjälpa oss att få en bostad. Att Sverige är största finansiär av FN ( mätt per medborgare) talar för att svenska skattebetalare tvingas bekosta en god del av detta superjippo. Alltså ännu mer politik in i den bostadssektor, som behöver fria marknadskrafter.

Alltså vacker sång av två politiserande sirener. Men minsann inga bostäder i FN:s regi. Kommunalrådet sprider dimmor kring det egna partiets fundamentala misslyckande. I sin naivitet verkar hon tro att en global lösning via FN hjälper i bostadskrisens Sverige.

Någon kanske tycker att projektet är rart. Jag blir arg över hur politiker försöker förföra medborgarna (med deras egna pengar). För femtielfte gången utlovas bostäder…Denna gång med draghjälp från FN. Jag tar mig för pannan.

Palme sa att politik är att vilja. Kommunalrådet från Malmö anser att poltik är att hoppas på globalism genom FN. I min värld är politik handling, dvs verkstad.