Jag har under femtio års tid varit en flitig konsument av tryckta
media. Som kritisk läsare anser jag det uppenbart att en kolossal medial
förändring ägt rum inom dagspressen. Nu tänker jag inte på digitaliseringen,
utan på innehållet i de texter som erbjuds allmänheten. Förr presenterades en
mängd rykande färskt material, dvs nyheter i ordets rätta mening. Kvaliteten på
texterna var hög. Tjogtals med korrespondenter levererade dagligen nyheter från
när och fjärran, ofta i form av djuplodande och löpande analyser av strategiska
inrikes- och utrikespolitiska områden. Numera har antalet fasta korrespondenter
bantats och spalterna har blivit glesa och analytiskt tunna. Och flertalet texter
avses inte ens vara färska – de kan lika gärna varit skrivna för en månad
sedan. Mina påståenden är sanna. Bläddra själv i din morgontidning och fundera
kritiskt över vad som står att läsa där.

Om du följer mitt råd och kollar textmaterialet i DN eller
Svenska Dagbladet ser du vilka tendenser, som förvandlat den forna
nyhetsjournalistiken. Först att
annonsvolymen ökat i proportion till textinnehållet. För det andra att artiklarna numera är kortare
än förut. För det tredje att antalet
kolumnister ökat lavinartat. Det rör sig nu om deltidsarbetande skribenter,
ofta utan något specialfack, som varje vecka levererar en text över ett
självvalt ämne. I allmänhet rör det sig inte om nyhetskolumner. Utan mer om
kåserier, i vilka författarens personliga syn på världen eller livet står i
förgrunden. För det fjärde tar korta
köpenyheter alltmer plats, omgärdade av de eviga annonserna. Det rör sig nu om meddelanden från TT och
andra nyhetsbyråer som säljer lättsmält och standardiserat textmaterial, dvs artikelsnuttar
som just formats för att fungera som billig spaltfyllnad. För det femte upptas en stor del av
spaltutrymmet av recensioner av mediala händelser, såsom filmpremiärer,
boksläpp, teaterföreställningar, arrangerade pristävlingar av allehanda slag (i
stil med årets bästa reportage, årets chef, årets idrottsprestation) etc, etc. För
att inte tala om alla artiklar om mat, motion, hälsa, sexliv, kläder, design
osv, dvs texter där skribenten talar om hur du ska utveckla din livsstil.

Vad blir resultatet av denna utveckling? Mest slående är
förskjutningen från kritisk faktaanayls till skriverier med tydligt värderande
innehåll där journalisternas egna värderingar får allt större spaltutrymme. Ämnesvalet
styrs alltså mer av skribenternas personliga val och inte inrikes- och
utrikespolitiska skeenden. Det är dessutom slående att mediernas interna värld
blivit en första rangens drivkraft. I pressen av idag diskuteras
mediesamhällets självskapade så kallade nyheter. Det som händer på en arena resulterar
i texter på en annan osv, Åsiktsproduktionen tycks ske genom en självstyrande
maskin, en mekanism med ett eget liv, som huvudsakligen bottnar i kommersiella
intressen. Ett virrvarr av mediesläpp, pristävlingar och åsiktsreportage
processas. Dag efter dag. År ut och in.

Varför har det blivit så här? En förklaring är dagspressens
ekonomiska svårigheter till följd av gratistidningar, internetinformation och ett
massivt flöde av konkurrerande trivial underhållning från teve- och
kabelkanaler. Det sista sagda är något av en nyckel i sammanhanget. Majoriteten
läsare tycks efterfråga mer lättviktigt, roande, oengagerat och kändisskådande
material. Den dagspress som förr var högkvalitativ, har idag ambitioner som
alltmer liknar kvällsdrakarnas. Fram väller lättuggade texter om kända personer,
triviala händelser och aktiviteter inom företag som säljer underhållning. För
att få ekonomin att gå runt tvingas morgontidningarna anpassa sig. Okej, säger
jag. Förr var ledarsidan tidningens propagandaplats. Men nu presenteras
värderingar/åsikter nästan på varje sida. Och ändå vill DN och SvD kalla sig
kvalitetstidningar!

Det allvarliga i sammanhanget är journalisternas nya roll.
Förr var dom en kritiskt granskande tredje statsmakt. Höga krav ställdes på
relevans, saklighet, kontroll, integritet, nyansering mm vid bevakningen av
inrikes- och utrikespolitiska skeenden. Nu tonar en ny morgonpress fram.
Skribenterna styrs inte längre så mycket av aktuella politiska händelser. Nej,
nu frossar man alltmer i den egna synen på vardagslivets tillvaro. Man talar om
för prenumeranten var skåpet ska stå. Och pekar med hela handen åt läsaren.
Framför allt snor journalisterna med all kraft runt i mediesamhällets ekorrhjul. Man skriver om ”nyheter” som kollegor och
kulturarbetare själva skapat. Det verkar nämligen vara där som medialt stoff främst
blir till i den nya journalistikens värld. Och framför allt: stoffet består av
privata åsikter och värderingar som man vill mata läsekretsen med.

Den journalist som inte försöker finna kritisk kunskap och
relevanta fakta verkar enligt min åsikt för skapandet av en skuggvärld. Inom
dagspressen härskar det bälte av åsikter som enligt eliten ska vara tongivande,
dvs politiska värderingar något till vänster om mitten på den politiska skalan. Journalisternas nya
roll är inte längre upplysning, inte att skingra skuggorna. I stället bidrar
det triviala tyckandet – i kombination med den förnumstiga korrektheten – till
att dimmor lägrar sig över landet. Det är möjligt att dagspressens nya
affärsidé kommer att senarelägga morgontidningarnas undergång. Men det nya
tidningsinnehållet har sitt pris: den fria tanken, det fria ordet samt det öppna
och sakliga samtalet.

Torsten Sandström

2017-12-27

Please follow and like us: