Häromdagen hade Greta T ”skolstrejkat” omkring 250 fredagar på rad utanför det svenska riksdagshuset. Budskapet har under fem års tid varit att klimatet snart ska kollapsa. Men fortfarande går livet vidare som förr, om än med omväxlande väder. Vissa år varmare, andra kallare. Regn och torka om varandra. Oftast bra skördar för svenska bönder, men inte alltid. Förvisso problem med tätorter som byggts utan tanke på extremväder. Tänkandet är ohistoriskt. Bara sedan år 1000 har stora växlingar skett. Och jag minns min ungdoms kalla vintrar för 50 år sedan.
Under alla år har medierna gjort Greta T till en kändis. Hon har getts en central roll i olika politiska sammanhang. Är det för att hennes budskap varit sant? Nej, kriser har inte synts frånsett som sagt de vanliga skiftningar i vädret som rapporterats så länge vi kan minnas.
Den uteblivna krisen borde få medier och politiker att ta sin hand från sitt skötebarn – alltså Greta – som nu passerat 18-årsgränsen. Men det kommer inte att ske. Greta T är nämligen en symbol för den politiska linje som FN valt i klimatfrågan, dvs skräckens och enögdhetens väg. Och detta val är politiskt betingat. Genom att skrämma människor vill FN och nationella politiker vinna gehör och få makt.
Få människor vågar anklaga FN för att vara politisk månglare. Men enligt min mening är det dagsens sanning. Efter decennier av klimathysteri är resultatet enbart en sakta utveckling mot ett något varare klimat. Den historiskt kunnige vet som nämnts att temperaturen har skiftat i cykler så länge det finns tillförlitliga mätningar. Det är möjligt att förbränningen av olja och kol bidragit till ökad värme. Men likväl har varmare och kallare perioder växlat under århundradens lopp. FN anspråk på att vara vetenskaplig sanningsägare vilar alltså på lös grund då man främst pekar ut människan som syndare och håller tyst om naturliga förklaringar.
Greta T är således inte i närtid en förbrukad kraft för FN, politiker och medier. Hon är en lönsam symbol för deras politiska rörelse. Greta kommer därför fortsatt kunna tala om kriser i närtid, dvs problem som inte realiseras lika litet som hänt avseende hennes passerade fem år av hot om omedelbar klimatkollaps.
Jag har för några år sedan i en blogg skrivit om riskerna för Greta T att hyllas som sanningssägare, trots att hon inte yppat några påtagliga sanningar. Medierna har skapat en storhet som trycker många platt till marken. Hon har helt enkelt – men inte mot sin vilja – låtits sig utnyttjas som symbol. När strålglansen sannolikt med tiden avtar står hon där som en sliten, men liten, flicka som trott att hon vetat bättre än många experter. Redan nu syns kristecken genom att Greta T ställer upp i odemokratiska aktioner och troligen kommer att bestraffas för det. På ett personligt plan för Greta T riskerar detta att förvandlas till en psykisk katastrof. En frälsargestalt som visar sig förbrukad i och med att hennes profetior inte infrias.
Detta struntar såväl FN, politiker och medier i. Greta T är nämligen bara ett verktyg i en politisk kampanj där det gäller att skrämma världens medborgare till politisk underkastelse. Rörelsen som sådan har förändrat västvärlden. Tusental politiska förslag har lanserats mot CO2-utsläpp. Miljardtals med pengar satsats på svagt underbyggda reformer. Medierna skriar var dag om syndafallet. Men ännu har bara naturliga förändringar till ett något varmare klimat kunnat bevisas.
Min åsikt är att alarmismen antagligen inte kommer att hålla i sig. Förr eller senare kommer mängder av människor att kräva vetenskapliga bevis. På sikt duger inte bara teorier om allvarliga skeenden, det kommer att krävas verkliga katastrofer utöver det som kan kallas dåligt väder. Då riskerar etablissemangets helgongloria – och därmed deras profet Greta T – att gå i kras.
Torsten Sandström
