Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
I media sägs Ardalan Shakarabi – mångårig tidigare sosseminister och kramare av höga ledare i Iran – att S-partiet gärna vill samarbeta med den nya regeringen om en lagstiftning för brottsoffer. Detta hörs alltså från en höjdare som suttit i sossarnas regering under 8 (åtta!) år. Hans parti alltså haft massor av tid på sig för att lyfta frågan och skapa en lag. Men det har inte skett. I stället har sossarna tyckt synd om klanernas brottslingar och alltför länge låtit bli att komma med skarpa förslag mot dem. Då var det tyst om brottsoffer.
Varför partar folk skit om politiker. Det har att göra med sådana människor som Shakarabi. Alltså politiker som bara snackar efter att länge ha varit passiva. Det sammanhänger med den politiska klassens oförmåga att prioritera andra intressen än sina egna. Märk att Shakarabi nu får många tusen i månaden som kompensation för rollen som före detta statsråd. Tala om att slösa med statens pengar!
Just nu kritiserar svenska medier att den nya regeringen avser att byta ut ett antal höga myndighetschefer. De sparkas i så fall – med goda villkor – till den så kallade elefantkyrkogården på Rosenbad. Under sossarnas tid vid makten har många tjogtals personer med partibok S fått jobb som generaldirektörer för att leverera sossepolitik. Och de har sannerligen gjort vad partiledningen önskat. Trots en rejäl dipp sedan Olof Palme tillträdde som partiledare ger sossarnas siffror i allmänna val tydliga besked.
Därför är det knappast förvånansvärt om några centrala myndighetschefer nu får sparken. Detta gäller exv chefer inom polisen, invandrarverket, Sida och Skolverket. Om TIDÖ ska genomföras måste den nya politiken – som riksdagen beslutat – hamna i gynnsamma händer, helt enkelt. Inte i sossarnas gamla rostiga maskin för politisk destruktion och kontroll. Det är den man ser inom Polismyndigheten. Här har svaga ledare i toppen låtit polisbossar härja tämligen fritt. Politisk korrekthet, flockbeteende och mycket annat som sammanhänger med sossarnas oförmåga att se kriminaliteten i vitögat. Tillsammans med den tidigare strafflagstiftningnn – som nu reformeras – har de klankriminella fått luft under vingarna och nödvändiga fängelser försummats. Det är ju synd om brottslingarna.
Att höga chefer sparkas betyder dock inte att nya cheferna ska vara politruker, såsom några av höjdarna på nyss nämnda verk har varit. Generaldirektörer bör vara oberoende och kompetenta administratörer. Alltså personer med god utbildning, erfarenhet och självständighet. Märk att Ribbenhag inte slutar på Invandrarverket på grund av inkompetens, utan på grund av att han varit med för länge samt officiellt ifrågasatt ett centralt syfte i TIDÖ. Hans inställning är inte förenlig med den nya utlänningslagstiftning som är på gång och som Sverige sannerligen behöver.
Risken finns förstås att regeringen väljer partivänner till de lediga befattningarna. Men den svenska byråkratins usla resultat i förhållande till satsade pengar förskräcker. Orsaken är att fel sorts chefer valts i åratal. Låt oss hoppas att den nya regeringen drar rätta slutsatser av sossarnas byråkratvälde och satsar på förtjänst och skicklighet – och inte på partisympatier.
