SvD sysslar med den vanliga knivhuggspolitiken mot Tidöregeringen. Ledarsidan håller normalt en vettig moderat linje som tidningen också i annonser säger sig representera. Men i övrigt är det rödgröna värden som journalisterna ständig presenterar. Flertalet sidor – även om ”nyheter” – lyser rödgröna. Den 8/7 är det Ulf Kristersson som får sig ännu en rallarsving. Det är ännu en del av mediernas drev mot Tidöregeringen inför valet. Rubriken om honom lyder:
”Bra på att snacka – inte på att göra saker”
Detta skriar SvD om ledaren för en regering som jobbat hårt med att försöka sanera det vänsterträsk som man tagit över vad gäller inflation, höga matpriser, utanförskap, dyr energi och inte minst ett rättssamhälle i förfall. Det är en diger agenda. Men det rör reformer som journalister till vänster ogillar. Ty för dem räcker det med visioner, dvs drömmar om jämlikhet, korta arbetstider, bidrag och andra gratisförmåner. Inte minst budskapet om att det är samhället som är orsaken till att människor begår brott, förskingrar och bedrar. Dessutom är samhällets ansvarar för klimatet en trossats. Även om samhället går under pga alla dysfunktionella idéer spelar det ingen roll, bara undergången sker i jämlika former!
Rubriken ovan är alltså en del i SvD:s redaktionellt styrda krig mot Kristersson. Journalisterna bestämmer över tidningen och deras åsikter är som alla vet normalt rödgröna. Det värsta är att det är en sammansvärjning, i och med att tidningen påstår sig driva M-politik. Att det sker på ledarsidan blir enbart en formsak. I övrigt är det vänsterpolitik som propageras av skribenter som missbrukar det ansvar för oberoende som man fått med stöd av yrkesetiska regler för det egna skrået. Majoriteten av dem känner enbart ett starkt ansvar för sin egen politiska tro. I sin konspiration – tjatet om Tidöregeringens uselhet – använder man sig av det som sociologer /psykologer kallar bandvagnseffekten.
Torsten Sandström
