Visst har Sverige en betydande arbetslöshet. Men i olika mätningar skiftar procentsatsen kraftigt i häraden kring mellan omkring 6 och 10%. Att den högre procentsatsen även inberäknar exv invandrare utan utbildning samt studerande som arbetar tillfälligt gör att siffran förstås är ointressant (frånsett det faktum att arbetslösheten är omkring 16 % totalt enbart inom gruppen invandrare). Lyssna på professor em Anders Forslund från Uppsala universitet. Han vet vad han talar om. https://www.svd.se/a/XMR5Kr/5-eller-10-procent-darfor-spretar-arbetslosheten
Till svårigheterna kommer förstås att gruppen arbetslösa – den på omkring 5% – även omfattar personer som själv valt att inte jobba och som därför konsekvent vägrar att ta jobb som dom kunnat klara av för att försörja sig själva på egen hand). Ersättningssystemet via lag och a-kassor är alltså också lika skevt som beräkningen av arbetslöshet vid exv SCB.
Då det rödgröna nu inför höstens val jagar Tidöregeringen för hög arbetslöshet är det i grund och botten ett politiskt spel. Visst innebär noteringen på c.a 6 % en uppgång sedan 2022 på omkring 1 %. Men den ekonomiska konjunkturen har förändrats sedan 2022. Bland annat syns nu en ökad arbetslöshet inom akademiska yrken som drabbas av AI. Detta vet alla som är förnuftiga. Och Tidöregeringen råder förstås inte på marknadernas obevekliga krafter. Men de rödgröna kan förstås höja bidrag och tillskapa fler låtsasutbildningar. Många högskolor runtom i landet sysslar redan med sådan låtsaslek.
Men rödgröna politiker tillhör inte de förnuftigas krets. De sysslar med klasskamp. Och då är alla trix tillåtna. Också att bluffa med arbetslöshet. Även om de rödgröna delvis själv skapat den genom den öppna dörrens politik vid storskalig invandring. Det är infamt. Men sådan är förstås en politik som baseras på klasskamp och liknande snedvridna samhällsperspektiv.
Torsten Sandström
