Det är självklart att smartphones inneburit en teknisk explosion. Det vet alla. Men det talas mindre om den nya digitala teknikens kulturella verkningar, frånsett rörande barn under 13 år. Kloka människor inser att banala kulturinslag dödar människors tid och att simpla mediala inslag fördummar mänskligheten.
Denna verklighet är trist och faktiskt föraktlig. Kan inte människor erbjudas något mer krävande och utvecklande? Vi befinner oss sedan decennier i en era som verkligen har möjlighet att odla en nyttigare och bredare mänsklig kultur. Det finns en uppsjö av förnuftiga, spännande och roliga ämnen för medierna att berätta om. Alltså mer seriösa ämnen. Och på så vis och försöka leda den breda allmänheten till en mer krävande intellektuell värld än den nuvarande medieindustrins enkla nöjen, våldspresentationer, eviga flabbande och liknande nonsens.
Visst förstår jag att människor är olika. Och att en inte obetydlig strimma av verklighetsflykt och underhållning behövs. Men varför detta massiva trams? Varför detta simpla utbud i det som kalls ”public service”? I ett annars överpolitiserat samhälle lämnar den politiska eliten walk over vad det gäller mediernas kulturella utbud. En pajaskonst som den nyss inrättade ”kulturkanonen” blir närmast skrattretande. Ett poppisurval av forna tiders kultur – punkt och slut. Idén får den nutida tomheten att eka! Under ett par decennier har hyllandet av den simpla nöjeskulturen nått nya ”höjder”. Lågvattenmärken kan inte ens konstateras i flödet av simpelt trams.
Det verkligt skrämmande är den förklaring som måste finnas till utvecklingen. Formellt sägs människans fria val vara det som ska styra utvecklingen. Men om man skrapar på ytan syns gigantiska affärsmässiga intressen bakom skeendet. Det är varu- och konsumtionssamhällets ideologi som blottläggs genom mediernas utveckling, såsom det beskrivs av Herbert Marcuse i boken ”Den endimensionella människan” (1964).
Den som funderar vidare inser att djupare och mer skrämmande förklaringar finns. En annars förmyndaraktig politisk klass vill ha det så här. Dom sköter politiken, folket tillåts välja mellan strunt. En simpel nöjeskultur håller nämligen människor vid gott mod. Risken för protester minimeras. Den politiska klassen lämnas ifred.
Min slutsats kan tyckas överdriven, dvs våldsamt fräck och onyanserad. Så är den den delvis. Men i huvudsak är den tyvärr skrämmande korrekt. Den politiska eliten önskar undersåtar som sover gott om natten med sina simpla mediala drömmar. Politikerna njuter frukterna av kravlöshetens kultur och hoppas på omval.
Det finns goda alternativ i medier som Kvartal, Axess, Fokus, Epoch Times med flera. En bred medial satsning som delvis påminner om dessa kulturens (och politikens) renhållningsarbetare är en viktig samhällsangelägenhet.
Torsten Sandström
