En av mina käpphästar är som bekant att yrkespolitiken och partikanslierna skapat en svensk politisk klass. Det har skett sedan länge. Under omkring de senaste sextio åren har antalet medlemmar i de politiska partierna sjunkit med c:a 80%, från 1,4 miljoner till enbart 0,3. Folket har således alltmer skiljts från politiken. I centrum kvarstår en politisk elit som kämpar för fortsatt bekväm försörjning från det allmänna.
Om eliten gjort stor nytta hade det kanske varit okej. Men Sverige har drabbats av det ena dråpslaget efter det andra pga just den politiska klassen oförmåga. Storskalig invandring har inte stoppats. Utanförskap och bostadsbrist skriar. Skolan utraderas av jämlikhetskrav i stället för tuff kunskapsförmedling. Statliga bidrag utdelas om allt och till alla. I det politiska maskineriet sitter yrkespolitiker och rycker – hit och dit – i spakarna. Byråkratin sitter i rummet intill den centrala bunkern och drar sitt strå till elitens stack.
Mycket tyder på att nationen kommer att få svårt att vända på den tunga hand av betong som sossarna lanserat och som tyvärr sittande regering inte tycks vilja eller kunna rubba. Sverige rullar därför vidare under ledning av en koalition mellan politiker och vänsterns journalister. En rävsax som folket tycks få svårt att ta sig ur. Särskilt som gammelmediernas majoritet gör allt för att befästa eländet.
Låt mig peka på en logisk följd av det politiska samboskapet. Under 2026 har vi sett hur DN använder alla medel för att fösa samman S-partiet och Moderaterna. Beslut på redaktionsnivå måste ligga bakom denna manöver. Den 28/3 kunde man därför läsa en text om att två föredettingarna inom klassen brevväxlar med varandra i DN. Om deras pajasliknande misslyckandena talas det tyst. De två ska ändå ge folket råd. Citat från DN:
De har båda varit partiledare – han för Socialdemokraterna och hon för Moderaterna. De tvingades båda avgå. Nu brevväxlar Håkan Juholt och Anna Kinberg Batra med varandra, ett halvår före valet, och finner både respekt och en oväntad vänskap.
Så länge medierna deltar i den politiska klassens konspiration för fortsatt makt kommer du och jag att avpolletteras från ett rimligt inflytande över politiken. Vem ska annars kritisera den politiska eliten? Tanken om demokrati bygger på medial kritik och en strävan efter att politiker ska söka efter maximal förankring hos folket. Inte bara vart fjärde år – med gemensam valdag för all politik – utan om möjligt via folkomröstningar och diverse andra medel att bryta elitens totala makt.
Vi ser alltså hur den politiska klassen har ”lyckats” frigöra sig från folket – frånsett som sagt en dag vart fjärde år. Och detta efter en valrörelse som eliten och medierna driver i stort sett gemensam regi. I spetsen går medier som lever på statliga pengar. Några tillrättalagda politiska bråk avslutas med en återgång till same procedure as every year… Folket har förvandlats till en snubblande betjänt till eliten. Och i spalterna lägger SOM-institutets statsvetarprofet Henrik Ekengren Oskarsson saken till rätta…
Torsten Sandström
