Flera nationer i nordvästra Europa har anledning att oroa sig över Pedro Sanches socialdemokratiska regim. Detta av flera skäl. Ett är Sanches vänsterpopulistiska ambition att kraftig öka invandringen till Spanien och EU. Dels i dagarna från Marocko. Dels genom att bevilja medborgarskap till c:a en halv miljon asylsökande som redan är i Spanien. Vi känner igen metoden att öka den egna väljarbasen. Fortsatta rörelser genom EU hotar till viss del även Sverige.
Ett annat skäl till bekymmer är Sanches vänsterpopulistiska korruption. Hundratals partimedlemmar – exv Sanches själv, hans fru och hans bror – mals just nu i det spanska rättsmaskineriet. Flera fällande domar har utfärdats av modiga domare.
Svenska medier är passiva i rapportringen av samma gamla vanliga skäl. Men inte Epoch Times! Tidningen ger en särskilt bra bild av den spanska utvecklingen genom min professorskollega från Lund, Inger Enkvist. Pedro Sanches har på statens bekostnad gett sin bror en golden handshake. Detta genom en eller flera feta statliga tjänster (utanför Madrid). Jobb som han närmast inte ens utfört. I stället har han levt i presidentpalatset i huvudstaden och underhållits där som en prins.
https://www.epochtimes.se/nar-makten-blir-en-familjeangelagenhet
Enkvist berättar i detalj om detta. Det som sker i Spanien illustrerar enligt min mening hur den reformistiska arbetarrörelsen i nutid stegvis ockuperats av mer eller mindre inkompetenta lycksökare. I Sverige sker detta också, men förstås i mer återhållsam stil. Bristande kompetens och en uppenbar ambition att leva ett gott liv i den politiska klassens hägn är dock tyvärr något gemensamt. För övrigt inte bara avseende sossarna.
Man brukar skojsamt berätta om hur goda svenska familjeföretag inte sällan raseras genom dåliga affärer under en eller ett par efterföljande generationer. Delvis samma sak gäller politiska partier. När idébasen genomförts -viktiga reformer alltså genomförts – så blir partiet en inrättning för trixande och försörjning av de egna. Socialdemokratin gjorde sitt färdigt i och med Tage Erlander. Sedan dess har det gått utför. Av diskretionsskäl ger jag nu inga namn på svenska sossar. Jag tror läsaren omedelbart erinrar sig en lång rad. Inför höstens val riskerar några av Sanches svenska kollegor att få makt igen. Huk er gubbar och gummer!
Nu riskerar Magdalena Andersson få uppgiften att samla den rörfröna röran bakom sitt eget icke-program (där alla gamla felsteg från tiden med Löfven ignoreras). En fest med massor av återställare hotar.
Torsten Sandström
