Jag är fascinerad – alltså i form av en förskräckelse – över hur svenska journalister bedriver sitt jobb. Att man politiserar är min främsta irritation. Men även andra otäcka inslag finns syns från majoriteten av journalisternas skrå (det är ett skrå pga av strävan att försöka få folk att tro att man besitter samhällsviktig kompetens). Många använder sin tribun för ohämmad politisk propaganda som dessutom ibland är av det slag man kan se i diktaturer.
Dagens exempel är från SvD och en text skriven av Lana Zand. Följande rubrik säger det mesta:
Efter fångarna – skickar vi gamlingarna till Etsland snart?
Att staten skaffar fängelseplatser utomlands för gangsters jämförs alltså med hur äldre människor behandlas i Sverige. Jämförelsen är så absurd att den bara kan uppstå i en journalists själ. Zand jämför potatis med äpplen. Liknelsen går ut på att vi äldre behandlas som fångar på ett nyuppfört fängelse i Estland. Även om stora skillnader förstås finns i de äldres status i vårt land så rör det sig om människor som normalt får god vård, hyfsade pensioner eller bidrag, de lever länge och förefaller inte alls klaga allmänt sett.
Zand kräver de facto att fångar ska ges samma respektfulla behandling som en pensionär som ofta slitit för att bygga landet. Mördare och andra skurkar jämställs av henne med andra ord med hederliga medborgare. Hon använder med andra ord de äldre som politiska verktyg för att angripa en nödvändig fångexport på grund av en storskalig – främst importerad – kriminalitet som de rödgröna (alltså Zands ideologiska kompisar) genom åren inte vågat ta tag i. Tidöregeringen gör det däremot. Och möts av politrukskribenter av Zands klass.
Zand är inte endast ett stolpskott, dvs ett missöde inom journalistiken. Hon tillhör nämligen en skola eller en hel front. Att detta kamratskap tillåts härska på SvD är främst en fråga för ägarna. Men indirekt även ett samhällsproblem. Ty hon har en armé med liknande politiska vettvillingar på svenska medier.
Just hennes teknik att insinuera något genom att jämföra två helt olika fenomen känner man igen från pressen under Hitler och Stalin. Det är faktiskt riktigt otäckt. Att använda oskyldiga pensionärer som ett slagträ för att främja de kriminellas intressen. Sveriges fångar ska givetvis behandlas korrekt och rimligt lika. Men de är ändå just brottslingar. Och samhället har inte bett om att ge dem ett boende. I och med att de blivit många på kort tid måste helt enkelt radikala – men humana – boendelösningar snabbt skaffas fram. Fängelset i Etsland såg ut som ett stort men bra hotell i budgetklass, med i och för sig trånga utrymmen, men rent och snyggt. Inlåsta ska de ju vara, i det långa Sverige eller på närmare plats i Estland.
Fängelsets plats utomlands kan ge de intagna en funderare över varför de själva försatts sig i en situation där de enligt lag ska låsas in. En sådan naturlig tanke skulle Zand förstås aldrig tänka. Ty hon har på Journalistskolan med hull och hår köpt idén att alltid ta ställning för dem som vänstern ser som ”offer”. Fy sjutton så enkelspårigt. Att SvD serverar en sådan text till läsarna är bedrövligt. Särkilt som det sker med ett rullande mönster och i valtider.
Torsten Sandström
