SR och SVT säger sig syssla med public service. Alltså något allmänyttigt i stil med vård, transporter och livsmedel. Många svenskar tycker att detta är rent hittepå. Jag tillhör dem som menar att SR/SVT i huvudsak sysslar med underhållning och förmedling av nyheter/åsikter som är rödgröna. För att kritiska människor ska få tilltro till verksamheten hos SR/SVT har i lagen (2025:986) om public service införts regler om att människor – hos en offentlig nämnd – kan begära granskning av om ett visst inslag verkligen är opartiskt, har icke-kommersiella karaktär osv.
Detta kan låta bra. Men det är i praktiken en gyllene dimridå. Alla vet att tusentals anmälningar kommer att lämnas in. Svenska politiker på vänsterkanten – som bestämt över landet sedan många år – vill ogärna se att deras journalistkompisar hindras från att framför sina åsikter. I dimridån ingår därför begreppet ”oberoende”. Beroende är den som är formellt bunden till den part som rapporteringen rör. Medlemskap i ett parti hindrar med andra ord en journalist att berätta om frågor som rör partiets politik. Men journalister som inte är partimedlemmar simmar tämligen fritt. Deras åsikter skyddas med andra ord ofta av lagen – frånsett i praktiken vid extrema övertramp.
En Granskningsnämnd som silar bland anmälningarna – dvs lägger ned en kraftig majoritet av dem (som har några rimliga skäl) – fungerar alltså som ett cover up. Nämnden finns för låtsas att granskning sker. Men då vänstervridningen är systematisk kommer således flertalet kränkningar att läggas ned. Kvar för granskning finns enbart de som fått stor medial uppmärksamhet.
Det är just systematiken som är förskräckligt. Alla vet att vänstervridning pågår. Till och med Ann Hedenmo – själv ett gammalt rödgrönt ankare – erkänner i Kvartal att så sker fortlöpande på nyhetsredaktionerna inom SVT. https://kvartal.se/nyheter/artiklar/hedenmo-nyheter-som-gynnade-sd-holls-tillbaka/cG9zdDoxNTIxODA Om nämnden ofta skulle ingripa skulle således blod flyta inom SR/SVT. Därför granskar nämnden sällan något som anmälts av privatpersoner. Och därför fortsätter det eländiga system för indoktrinering som jag och du tvingas finansiera som skattebetalare. På detta vis fungerar ett organ för legitimering. Alla som verkar för detta system bidrar på sitt sätt till ett juridiskt elände. Folk ska tro att kontroll sker. Men den kapslas in genom att i stort sett alla anmälningar läggs ned av den fasta personalen. Nämndens ”fina” ledamöter handlägger ett fåtal fall. Och att de är så få fall som fälls kan därmed framställas som att inga väsentliga övertramp sker. Trots att de sannerligen tillhör vardagen! Den som text kollar Rapport i SVT 1 märker vinklingarna direkt
Ett betydligt ökat antal granskningar skulle förstås kräva en eller två uppsättningar av parallella nämnder. Enligt min mening vore det värt skattebetalarnas pengar. Fler fällningar pekar ju ut ett viktigt problem. Samtidigt kommer fler fällningar att funka avskräckande för journalisterna på SR/SVT. I slutändan skulle vi kanske få ett public service värt namnet av oberoende nyhetsförmedlare – i stil med brittiska BBC. Det enda alternativet till en utökad granskning är en nedläggning av public service. Detta är också en bra lösning.
Granskningsnämnden är med andra ord en papperstiger. På 1960-talet jagade Maoister så kallade papperstigrar. Alltså en kritik av system som legitimerade och främst dolde de problem som skulle lösas. I dagens Sverige använder en vänsterliberal statsmakt Granskningsnämnden för att bevara ett omoraliskt och rättsvidrigt system för indoktrinering av folket.
Torsten Sandström
