Att tro på Allah är något som inte bygger på förnuft, utan på förhoppningar om något gott. Samma sak gäller de alltfler storskaliga satsningar på grön teknik som vi ser. De går inte att räkna hem efter vanliga principer om investeringar. Satsningar för dem som tror att klimatkrisen står inför dörren – och alltså ska utlösas i närtid. De blir ett tecken en på vilja att kämpa. Om en satsning för 70 miljarder ska genomföras under osäkra premisser krävs det med andra ord en stark vilja till kamp. Närmaste en fanatism.
Om fanatismens bärs upp med andras pengar är den enklare att förstå. Så resonerar åtminstone DN:s reporter för klimatskräck Peter Snårestig, förlåt Alestig, då han skriver i DN den 18/4:
När man påstår sig göra världen till en bättre plats ställs högre krav på hållbarhet på alla områden. Det är kanske inte rättvist eller logiskt – men det är en verklighet de stora klimatsatsningarna behöver förhålla sig till. Annars lever de farligt.
Han plockar med andra ord fram hållbarhetens dragspel och sjunger sin frälsningssång. Enligt samma principer resonerade forna tiders korstågsriddare. Det gick inte så bra. Islam stoppades inte. Världen gick inte under.
Uppvärmningen är enbart delvis betingad av förbränning av olja och gaser från underjorden. Det är förstås bra att minska denna förbränning. Mindre giftiga gaser och användning av olja där den är nödvändig (exv flyg). Genom att satsa på gigantisk produktion av el från kärnkraftverk kommer en viktig del av olje- och gasproduktion att försvinna. Så resonerat en förnuftig människa som inte tror på korståg eller frälsning. Särskilt besynnerliga är de gröna visionerna om att fånga upp CO2 för vidare lagring någonstans. Miljarder satsas på storstilade projekt som än en gång i mänsklighetens historia tycks gå ut på att döda drakar.
Profeter av olika slag sysslar med lurendrejeri, alldeles oavsett om de är religiösa, politiska eller gröna visionärer. Då hörs ord som är flummiga (hållbarhet, godhet eller skönhet). Men korståg sker normalt utan framgång. Till sist tar verkligheten över. Och frälsare som Alestig står där och ser vilsna ut. Än sålänge ges han dock plats i DN:s propagandablad.
Torsten Sandström
