Fronten syns inte i ett uttryckligt stöd vänsterut. Den presenteras slugt och mellan traderna. Däremot är DN säker då man ser en stökig högerfront. Det sker den 12/6 under en bild med Alinia, Arpi och Bali
Johannes Klenell: Nick Alinia-debatten blottar högerns internbråk
I bilsättningen buntas stora (Arpi), medelstora (Bali) och småttingar (Alinia) bland de konservativa samman. Skillnaderna är stora vad gäller politisk debattförmåga och stringens. Deras olika former av högerpolitik är förstås av helt olika snitt. Hursomhelst önskar DN framställa högern som bråkig. Motsatsslutet är givet: vänster är lugn, trygg och bra. Det är detta som propagandabladet DN underförstått vill sprida.
Som många vet är budskapet inte sant. När DN:s ideal hyllas räknas nämligen inte den yttersta vänstern. Gränsen går ungefär vid Suhonen och Greider vilka står med en fot i båda lägren (extremvänster och medelsådan).
Att sammanhållningen kanske är bättre på vänsterkanten har sin rimliga förklaring. Där gäller nämligen informellt Lenins gamla principer om det som – med ett missvisande ord – brukar kallas demokratisk centralism. Innebörden är kortfattad att ledaren, då Lenin, bestämmer och partiets funktionärer följer efter medan folket ska lyda.
DN:s vänsterfront hyllar förstås inte Lenins efterföljare. Men man tänker som han gör vad gäller politisk strategi. Ta rygg på vänsterns ledning och agera som ”fisken i vattnet” (dvs Mao Tse Tungs mer poetiska version).
Torsten Sandström
