Just nu kör svenska medier igång sin vanliga ansvarsvals. Ett allvarligt brott medförde förr fokus på gärningsmannen och dennes familj. I deras miljö ville man finna huvudanledningen till dådet. Att detta skapade en form av preventiv effekt är förmodligen klart. Familjerna ville förstås undvika obehag och skam.
Men så är det inte längre. Nu ska sten inte läggas på börda. Vänsterliberala politiker har äntrat arenan och bestämt att gärningsmannen och hans familj är offer för sin sociala omgivning. Nu är det således samhället som ska bära ansvar. På längden och tvären försöker mediernas journalister påvisa hur olika samhällsorgan svikit. Regeringen inrättar idag en Skolvåldskommission! Det är därför nästan knäppt tyst om den enskildes och familjens ansvar. Det talas nästan inte alls om att mannen ifråga tidigare begått våldsbrott. Han har bara tilldömts några veckors samhällstjänst (och ungdomsvård). Om domstolen haft rätt att mäta ut ett kännbart straff – en riktig tankeställare alltså – hade kanske situationen kunnat bli en annan.
Även familjens ansvar måste upp på bordet. Utebliven eller svag uppfostran likaså. Även familjebildningen måste diskuteras så att inte tillfälliga förbindelser leder till att relationer bryter samman och barnen hamnar i kris. Bort med SVT-program om gift vid första ögonkastet och liknande. Slutligen kommer också invandring in i bilden. Statistiken visar att barn till invandrare har högre kriminalitet än inföddas barn.
Inriktningen på samhällets ansvar skapar en stor byråkrati för problem som knappast kan angripas annat än genom kännbara domstolsstraff. Skolvåld är mycket speciella händelser med förklaringar kring enstaka individer och deras familjer. Det spelar ingen roll om tusentals byråkrater sammanträder på skolor runtom i landet. Problematiken är alltför individuell så att det främst endast kan angripas i en familj på flera, flera tusen!
Sverige behöver med andra ord en ny melodi om ansvar för brott. Individen måste in i centrum och inte ses som ett viljelöst offer. Föräldraansvaret måste restaureras. Straffen skärpas. Det omoraliska med brottslighet måste åter inpräntas!
Jag menar att Tidöregeringen vad gäller straff och ansvar är på rätt väg. Det ska den ha en honnör för! Men bevare oss för om S, V, Mp och C kommer i regeringsställning. Man kan inte ha bocken som trädgårdsmästare, brukar det sägas. Men i Sverige är just detta vi har sett alltför länge! Återställarna kommer vid regeringsskifte rad efter rad.
Torsten Sandström
