Det svenska politiska samtalet har som bekant tyvärr betydande inslag av läskig smutskastning. Alltså grova känsloargument mot motståndaren. Ord som är extremt överdrivna. Från höger till vänster och tvärtom brukas dessutom argument som är kraftigt inflaterade. Man kan ofta tala om skamgrepp. Plötsligt har Vidkun Quisling blivit ett slagträ i den svenska valrörelsen. Han var folkmördaren och ockupanten Hitlers vän. Och en samarbetsman med en fiende till den norska nationen. Alltså en förrädare i ordets rätta språkliga och folkliga mening. Många norska liv hade han därmed på sitt samvete.
Att kalla Magdalena Andersson och Aftonbladets Anders Lindberg för ”quislingar” blir därmed en gigantisk överdrift. Richard Jomshof begår ett övergrepp på gränsen till det straffbara. Även förrädare blir ett för starkt ord. Att socialdemokraternas politiker brukar politiska argument med stor hänsynslöshet kan man dock säga. I åratal brunsmetar de två SD:s politik rörande huvudfrågan: kritik mot storskalig invandring. Samtidigt gör de två SD:s politik till S-partiets egen, åtminstone om man ska bedöma orden från deras läppar idag. De två sluga gör sig skyldiga till verklighetsförfalskning och vilseleder den svenska publiken. Vid en rödgrön seger i september kommer en ökad invandring upp på agendan! Vi får se vad som egentligen menas med att den ska vara ”stram”. Deras slughet är respektlös och enligt min åsikt något mycket allvarligt.
Jomshof gör alltså också bort sig. Om någon borde han veta att alla argument om medlemmar i nazismens skräckkabinett inte är lämpliga för ett SD som vill ta avstånd från sin historia (alldeles oavsett om han kritiserar Quisling). Att Andersson och Lindberg agerar politiskt hänsynslöst är en sak. Men den extrema överdriften från Jomshof att kalla dem quislingar är något annat. Det är urbota dumt med tanke på SD:s politiska strategi är att beskriva sig som ett vanligt parti. Särskilt Jomshof borde veta att nationens svärm av vänsterliberala medier skriar av glädje över att få ett så smaskigt ämne att torgföra i en valrörelse. Alltså de medier som nästan aldrig pekar på S-partiets dubbelmoral rörande invandring, kärnkraft eller att regera i samverkan med kommunisternas V-parti, som sannerligen genom åratal av öppna och slutna kontakter med Sovjetunionens blodbestänkta koryféer bär ett indirekt ansvar för miljontals dödade oliktänkande. V:s ungdomsförbund hyllar för övrigt ännu kommunismen i sina stadgar!
Jomshof agerar med andra ord synnerligen dumt. Han – och för den delen också Björn Söder som gärna ordar om ”raser” – borde inse att de beträder ett tydligt minerat språkområde. De bådas sätt att spela korten gör det svårt för många kloka nogräknade väljare att i höstens val ge sin röst till SD!
Torsten Sandström
