Jag blir mer och mer skeptisk till Kristersson regering. I och för sig rör det sig om en koalition. Men ändå syns alltför litet av den reformpolitik som behövs för ett nytt Sverige utan sossarnas tolkningsföreträde. Alt mer mellanmjölk rinner ut från Rosenbad.
Okej att man satsar hårt mot den klanbrottslighet som moderater och sossar själva delar på ansvaret för, tillsammans med den samlade vänsterliberalismen. Men nytänkandet lyser annars med sin frånvaro. Public service bantas något men lämnas i stort sett intakt med sina många miljarder och hundratals vänsterspråkrör. En redan alltför stor byråkrati utökas och landshövdingar saknar grundkunskaper i hur en förvaltning ska drivas.
I EU-frågan hukar regeringen i stället för att tydligt bråka om den federalism som plågar svenska företags frihet och konkurrenskraft. I vårdfrågan – där KD före valet sagt att man vill slå samman landstingen – är regeringen nu tyst och skänker buntar med miljarder till 21 regioner som inte klarar av sin uppgift. Regioner som motverkar en slimmad organisation (med plats för mer vårdpersonal) genom att låta tusen och åter tusen politiker och byråkrater häcka på kontoren. Krisen närmar sig med stora steg – sossarna som bestämmer den politiska takten i landet jobbar snart för 4-dagarsvecka.
I klimatfrågan anar man kanske en försiktig distans till den förra regeringens skräckvision. Men även här agerar den nya regeringen valhänt. Inga tydliga besked mot skräckhetsen. I stället surfar regeringen på de grönas enögda politik som kommer att stå skattebetalarna dyrt. Grönt stål och serverhallar i varje buske och snart ska EU dra åt kranen för vattenkraften. Så var ska all el komma ifrån? Prishöjningar hotar förstås innan kärnkraften är på plats. Och det tycks dröja – på Vattenfall häckar ännu en sossechef.
Mycket tyder på att EU efter valet kommer att hamna i en politisk kris, med ett parlament till höger (inklusive ultra!) å ena sidan och ett par tunga nationalstater med vänsterliberal inriktning å den andra. Parlamentet riskerar att spräcka unionen. Gärna för mig, om resultatet blir en återgång till något som påminner om EEC. Vår svenska regering inser nog problemet, men inte hör jag några krav på reformer av EU?
Summa summarum: sossar och moderater har inte klarat driften av Sverige helt enkelt. En ökad folkmängd med 2 miljoner nyanlända på 20 år är tveklöst en viktig orsak till eländet på flera fronter (även skolan som jag inte skrivit om). En svensk nation har delvis spruckit, innebärande splittring, dödligt våld och mycket stora kostnader. En klok regeringschef borde åtminstone tala klartext om felstegen, som i huvudsak beror på att Moderaterna hukandes följt sossar och Mp korkade politik. Kristersson måste sjunga ut och inte hamna i bakvattnet tillsammans med de ministrar som han snabbt raggat upp.
På svenska flaggans dag – förlåt nationaldagen – finns det tyvärr inte särskilt mycket att fira. I kväll på teve från Skansen ser jag (innan jag stängde av) hur det svenska samhällsmaskineriet – politiker och SVT – framställer kung och makthavare som Mästarnas mästare. Alltså samma ceremonimästare som historiens presenterat för folket under några tusen år för att visa att allt står rätt till. Jag tror mig veta det, ty under många år har jag skrivit på en bok snart är klar och heter ”Ceremonimästarna”.
Torsten Sandström
PS! Rösta på MED i valet på söndag!
