Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Jag läser i Sydsvenskan om en toppnyhet. En arkitekturstudens från Lund jobbar just nu med sitt examensarbete på en öde Teknisk högskola. Hon snickrar nämligen på en mobil queer bastu i trä! Och antagligen ska den hinna bli klar till någon av landets många Pridefestivaler.
Min respekt för svensk arkitektutbildning har tidigare inte varit stor. Och inte blir den större när jag nu ser hur en person gör ett examensarbete som förefaller vara rena skämtet (till saken hör att jag själv är inbiten bastubadare). Flertalet befintliga bastur är såvitt jag vet passande för alla sexuella preferenser. Viktigare är att studier och examensarbeten är allvarliga fenomen. Det rör sig om att pröva någon inför inför yrkesexamen. Och nog finns det seriösa uppgifter för arkitekter i bostadsbristens Sverige, i stil med huskroppar som erbjuder boende flexibla lösningar efter behov och tillgång på pengar.
Men inom arkitektutbildningen i Lund tycks vänsterns fria val och politiska korrekthet härska. Inte undra på att det ritas hus som är fula och dyra. Men iklädd traditionellt svarta arkitektkläder snickrar nu studenten i Lund på sin fåniga mobila bastu för sexuella behov. Inte rör det sig om analys eller förnyelse av den egna vetenskapen om konstruktion av byggnader för angelägna samhällsändamål . Här leks det för en minoritets sexuella behov.
Och Bonniers vänstermedium Sydsvenska dagbladet applåderar! Sverige är sannerligen ett egendomligt land. I stället för att ta itu med viktiga problem så sysslar universitetsanställda och studenter med att roa sig, som prov för avläggande av examen. Kravlösheten i den svenska nationen tycks gränslös. Lika utbredd som en politiska korrektheten.
Sin roll vid världens universitet har statsvetenskapen erövrat enkom för att studera och kritisera politikens och statens utveckling. För detta betalas stora forskningspengar från offentliga kassakistor varje år. Just närheten till detta guld gör det nödvändigt att företrädarna för ämnet ”political science” ivrigt agerar som kontrollörer av staten och den politiska klass som styr den. Om inte detta sker riskerar statsvetenskapen att bli politikens fånge.
Enligt min bestämda åsikt verkar enbart ett fåtal statsvetare i perspektivet av kritisk granskning av politiken på armlängds avstånd från elitens intressen. Många forskare i ämnet agerar närmast som statens och politikens förlängda arm. I och för sig finns en liknande risk inom juristernas profession. Men praktiken är inte alls lika utbredd där. Möjligtvis beror det på en rättskänsla som i allmänhet motverkar dolda intressebindningar. Universitetsjuristens roll tar dessutom huvudsakligen sikte på rätten och inte på det politiska livet eller spelet där bakom (en distinktion som jag själv dock gärna överskrider).
Många känner till Churchills kritiska ord om demokratin – med hans viktiga förbehåll att alla andra kända politiska system är sämre. Mot den bakgrunden borde statsvetare enligt min åsikt bums samla sig för analys av nutidens demokrati och de problem som den har i exv dagens USA, Storbritannien, Frankrike och Sverige. Det är ju fullt klart att dålig demokratiskt praktik och diverse missbruk används av ryssar, kineser, ungrare och andra som vapen i kritiken av den västerländska demokratin. På så vis blir Trump och svenska sossars vacklande om NATO vassa vapen för Putin inför rysk publik! Statsvetenskapen har därför ett särskilt ansvar att kritisera nationella politiska eliter som de facto ger argument till diktatorer och antidemokrater.
Alltså måste Sveriges statsvetare ta sin professions uppgift på allvar, dvs sluta med att krama och gulla med den politiska klassen och i stället använda forskningens vapen för att visa på brister och tänkbara fördjupningar av demokratin. Det finns nämligen nya demokratiska verktyg för att ge väljarna ökad makt i relation till politikens yrkesmän och kvinnor. I mina bloggar har jag skrivit om flera.
En metod är att begränsa partiledningarnas makt och enligt olika mönster mana fram nya valsystem, som mer direkt tar sikte på en viss person som kandidat för riksdagen. En kompletterande väg är att begränsa möjligheterna till omval av politiker efter viss tid, för att på så vis söndra den politiska klassens sammanhållning. Detta kan också ske genom en reform som innebär färre riksdagsledamöter, vilka får bättre betalt, men måste återgå till civila jobb sedan rotation skett.
Vidare är det möjligt att tillåta en folkopinion av viss omfattning stoppa lagförslag i riksdagen. Via BankID kan dessutom bestämmande folkomröstningar enkelt genomföras, något som vore en stor reform i tiden av internet. Likaså bör dagens statliga partibidrag slopas, så att partierna tvingas återvända till finansiering via egna medlemmar. Partistödet från organisationer bör dessutom strikt regleras, med tydlig straffsanktion mot partiföreträdare som fuskar.
Alla mina förslag går ut på att begränsa den politiska elitens makt och försöka låta ”vanliga människor” få ökat inflytande. Varför tillhör inte Sveriges statsvetare den främsta frontlinjen då det gäller kritik av politiker i Sverige och andra demokratier? Det gäller som sagt att visa att ryska och kinesiska ledare har fel då de skället på demokratin i väst. Därför måste nutidens tecken på demokratins urartning noga kritiseras och förslag till reformer framföras från universitetens statsvetare. Jag tror även Churchill nickat instämmande till mina krav om han sett Donald Trumps och Boris Johnsons framfart på sistone.
Men Sveriges statsvetare tycks uppleva sig själva som alltför fina för att kritisera sina politiska herrar. Min slutsats är därför att majoriteten statsvetare har tagit position i sina av staten välfinansierade elfenbenstorn. Därifrån ges den politiska klassen den allra bästa service, något som ger dem möjlighet att ytterligare befästa sin position. Jag talar således om statsvetarnas uppenbara svek.
