Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

Bildresultat för swish

            1231429604

                eller

BIC/IBAN: HANDSESS / SE75 6000 0000 0003 2664 2811

Varför ska Centern bestämma Sveriges öde?

Uncategorised Posted on tis, maj 10, 2022 21:23:14

Sverige står just nu inför flera stora problem, förutom mängden självförvållade allvarliga svårigheter, inom vård, skola, arbete, boende, rättsväsende mm. Inte minst avsaknaden av ett effektivt försvar i förhållandet till nationens resurser oroar pga kriget i Ukraina.

Som samällspolitisk bloggare är jag lika utmattad som sosseregeringens ledare Magdalena Andersson. I valdebatten häromkvällen såg hon kraftigt bekymrad och åldrad ut. Och hennes anföranden försvann i en stor trötthet på hennes sida. Om detta kan leda till ett regeringsskifte i höstens val är det bra.

Värre är Centerpartiet och dess ledare Annie Lööf. Hon surfar sedan länge på positionen mellan sossarnas krav på att som vanligt styra landet och bondeförbundets inskränkta intressen rörande 3% av de personer som är sysselsatta inom jordbruket. Det är något mycket allvarligt med tanke på sossarnas långvariga maktambitioner,

Att blott 3 % av landets jordbruksarbetande (totalt 166.000) medborgare ska tillåtas styra den svenska nationens framtid måste alla inse är något fullständigt galet. Antalet muslimer är omkring tre gånger större. Och om de av sossarna ska ges anspråk på makt över Sverige framstår det som illavarslande. Även invandrarna, som till antalet är vida större än lantbrukarna, har ambitioner att öka sitt inflytande. Och sossarna kan tänka sig stöd från alla minoriteter fö att behålla makten över Sverige.

Under senare tid har Annie Lööf – som häpnadsväckande kallar sig liberal – helt fräckt lanserat böndernas intressen för att att göra upp med sossarna om strandskydd, jordbruksbidrag och andra pekuniära intressen hos lantbrukarminoriteten. Därför har vi en statsminister från Socialdemokratin. Även V-partiets och Dagostars pensionslöften till dem som inte har arbetat in någon pensionsrätt är med i sammansvärjningen mot Sverige.

I sin position som vågmästare ägnar sig Lööf åt att favorisera den minoritet som hennes parti allt sedan Bondeförbundets tid gynnat. Skandalen är att svenske folket inte förstått denna allvarliga politiska missrepresentation. Orsaken är att sossarna blivit beroende av Lööfs anhang – för att behålla makten – och därför inte vill tala om varför man ger Centern inflytande. Enligt min mening kan inte svenska folket tycka att det är rimligt att lantbrukets minoritetsintressen – då det är skarpt läge – ska bestämma Sveriges politik.

Centern och Lööf agerar således som utpressare inom svensk politik. Det har de tyvärr lyckats med under ett antal år. Men räkenskapens tid närmar sig. Historien kommer att döma ut Lööf. Att bondecentern ska bestämma Sveriges politiska framtid är något oerhört. Ett parti som styrs av en spillra inom lantbruket kan inte tillåtas agera vågmästare och bestämma nationens framtid. Svenska folket kan inte låta två traditionella klasspartier – bönder och arbetare – bestämma politiken i landet, trots att det var många decennier sedan bönder och arbetare utförde dominerande sysslor för folkets bästa.

Var tog inflytandet från de många svenskar som betalade procentuellt mest skatt på de egna inkomsterna vägen? Sossarna manövrerar sedan länge Sverige så att partiet ska klamra sig fast vid makten med hjälp av splittrade minoriteter, vilkas röster ivrigt köps med bidragspengar från de som betalar mest skatt. Sossarna har nu lyckats konstruera en stat där en vid krets bidragstagare suger ut dem som verkligen arbetar och betalar skatt. Historien visar att denna typ av samhällen förr eller senare kommer att brista.

Torsten Sandström

Please follow and like us:


Heja KD, heja Busch!

Uncategorised Posted on tis, maj 10, 2022 15:04:48

Jag är inte kristen det minsta. Men desto mer demokrat. Frågan är därför hur jag ska ställa mig till valet mellan Moderaterna och Kristdemokraterna? Det är inte enkelt.

Men om man ser på partiernas framtoning i media blir det enklare. M har en långa rad trötta klassmedlemmar, som år efter år låter sig återväljas för att som yrkespolitiker få en god försörjning i förhållande till kompetens och ansträngning. Det finns säkert trötta koryféer också inom KD, men inte så många. Och tyvärr även KD-företrädare som surfar på sin familjs politiska klasstillhörighet. Namnet Pethrus bådar inte gott.

För mig tycks det därför avgörande att se på politiska ödesfrågor och partiledarnas ambitioner. Här vinner KD min sympati. Religionen är en ändå en bifråga i det svenska samhället, åtminstone den kristna (däremot är islam något oroande). KD:s stora satsning på en rejäl reformering av de svenska landstingen/regionerna är verkligen något som tilltalar mig. De svenska regionerna funkar helt enkelt inte bra i förhållande till vad de kostar och antalet ledare och byråkrater. Om detta har jag länge bloggat. Ebba Busch har korrekt pekat på detta och föreslått en avveckling av regionerna och övergång till statligt ansvar. Dessutom har hon modigt iför tevetittarna sagt att det kommer att smärta många landstingspolitiker runtom i Sverige som förlorar jobben.

Buschs agerande inför tevekamerorna är föredömligt. Jag tänker då inte främst på hennes trevliga och avspända yttre. Utan på att hon ger järnet mot socialdemokratin och vänstern! Kristersson duger inte alls här. Innan han ens kommit närheten av en valvinst försöker han spela landsfader – en alltför stor överrock för hans format. Han har varit i M-karriären sedan skolbänken och nu vuxit fast i rollen som tyvärr påminner om sossarnas vice statsminister. Han försöker agera som statsbärande politiker och ligger därför lågt inför storebror S. Inte mycket dynamik, desto mer trötthet och inställsamhet visavi det parti som länge agerat Proppen Orvar i svensk politik, dvs sossarna.

Just nu talar alltså mycket för att jag kommer att ge KD min röst i höstens val.

Torsten Sandström

PS! För övrigt är det min åsikt att L-partiets Johan Pehrson gör sitt bästa för att rädda ett parti som tycks ohjälpligt splittrat i en S-halva och en borgerlig del. Han gör vad han förmår för att angripa sossarna. Det är bra! Även han framstår som mer på hugget än Ole-dolyckan Kristersson.

Please follow and like us: