Den 16/3 skriver Oscar Nilsson i Bulletin en text om en lärare som byter könsidentitet dag från dag i klassrummet:

https://bulletin.nu/lararen-som-byter-konsidentitet-fran-dag-till-dag

Finns det mer att säga om saken? Jag tror det. Först ser vi hur långt identitetsideologin spridit sig i Sverige. Okej för att växla kön. Men att det sker som en teater på offentlig plats, dvs i skolan var dag är något nytt. Annorlunda – och något förvånande – är även elevernas reaktion av Nilssons artikel att döma: dvs acceptens.

Min undran gäller om det som sker är en uppgift för samhället och särskilt skolan? Ska könsval framstå som ett flipperspel som utövas framför elever som är på plats för att söka kunskaper och inte privat könstänk.

Jag menar att det som sker är ett övertramp av svensk offentlig arbetsrätt. Inte ens en tillåtande demokrati ska förvandlas till en privat teaterscen, där offentligt anställda utför helt egna uppvisningar av egotrippade val. Bilden av godtycke och en för stunden skiftande privat verklighet kan inte vara skolans uppgift att förmedla. Det kan alltså inte vara en lärares uppgift att i skolsalen utföra ett privat skådespel om nyckfulla egna val av könsroller för dagen.

Typiskt är att skolledningen i den aktuella fallet tycks ha förhållit sig passiv. Jag menar att rollen som offentligt anställd knappast juridiskt kan förenas med det privata skådespel som läraren utövar. Personen är anställd i ett visst kön som arbetsrätten ska bygga på. Den aktuella läraren borde därför ha blivit tillsagd att välja en könsroll som lärare inom sin anställning. Att hatta mellan olika kön friskerar nämligen att elevernas intresse förs bort från det centrala: studierna.

Det vi ser är en blixtbild av ansvarslöshetens Sverige. Lärare gör som de vill i tjänsten. Skolans ledning förhåller sig passiv. I förlängning ges vi en förklaring till den svenska skolans nedgång. Alla tillåts göra nästan vad man vill. Identiteten slår ut formande av en förnuftig svensk demokrati.

Torsten Sandström