Sverige har länge kämpat med att försöka styra upp den våldsbrottslighet som huvudsakligen orsakats genom år av massinvandring (utan rimlig integration). Kostnaderna har varit enorma. Smärtorna för befolkningen också. Invandringen har näppeligen stoppats, men hamnat under ett tuffare kontrollsystem än det de röd-gröna tidigare lyckats fixa (ambitionen har varit ytterst låg). Krav på verkställande av utvisningar av personer som saknar skyddsskäl blir nu vanligare. Det är rimligt. Det gäller att lära av tidigare misstag.

Men vad händer nu då? Jo, vänsterliberala politiker och medier startar ännu ett drev för att åter göra Sverige till en frälsarnation för människor som vill till Europa. Att politikerna ylar är enkelt att förstå – man återfallerhelt enkelt i den sjukdom man tidigare odlat. Men att nationens nästan alla medier – frånsett en liten krets som visar kritiskt förnuft – hetsar på drevet för att ge skydd till de utlänningar som ännu inte blivit medborgare är ynkligt.

I min ungdom fick jag lära mig att journalister sakligt skulle rapportera om vad som händer i samhället. Inte driva egna politiska frågor och syssla med propaganda. Det som sker visar att mediesamhället till stor del förlorat sin funktion som respektfull rapportör och övergått till att bilda opinion. Just nu jagas Tidöregeringen i alla gammelmedier. Som vanligt är Aftonbladet, DN, SVT och SR värst.

Det rör sig alltså om nya tider. Samtidigt som den yngre generationen alltmer upphört att skaffa sig information via gammelmedierna. I pipelinen ser vi ett mediesamhälle där den gamla pressen, radion och teven snart lever på statsbidrag. Klart är att majoriteten svenska politiker värnar om sina journalister inom de gamla medierna. Samtidigt ges förstås stöd till de vänsterliberakla drev jag kritiserar.

Torsten Sandström