Som riktigt gammal slukare av svenska medier kan jag uttala mig om en förfärande utveckling. Under min livstid har press, radio och teve förvandlats från kritisk rapportering av fakta till presentatörer av åsikter och flams. Journalisterna har blivit politiska instruktörer – dessutom utan att klargöra den egna privata åsiktspositionen. På så proppas publiken full med färdigtuggade lösningar på komplexa samhällsproblem.
Tydligast syns detta i de stora drakarna DN och SvD samt i de tvångsfinansierade SR/SVT. Effekterna känns för mig som att återföras till småskolan under 1950-talet. Högröstade journalister talar om för mig hur jag ska se på verkligheten i samhället. Och om rapporteringen undantagsvis baseras på verkligheten bortser den helt fräckt från att motstående analyser av fakta finns. Dagligen känner jag desperation. Särskilt som jag betalar för den propaganda som översköljer mig.
Förstå mig nu rätt. Jag är inte motståndare mot politiska texter. Tvärtom är det en av mina livsnerver. Men det är den falska marknadsföringen som irriterar mig. Journalistik ska bygga på ett öppet samtal där olika åsikter möts och analyseras. Analysen ska vara kritisk. På så vis blir min rädsla stor för den mediala tsunamin jag möts av från morgon till kväll.
Under tre års tid har jag följt och medverkat i Bulletin. Här presenteras en bredd av politiska åsikter som imponerar. Texterna är genomgående väl underbyggda. Det är inte husbondens röst som hörs. Tvärtom ställs du som läsare inför olika varianter av bitande samhällskritik. Normalt sätts den bestående maktordningen under lupp. I allmänhet möter du därför väl underbyggd kritik av den politiska eliten.
På så vis fungerar Bulletin som ett öppet sommarfönster. En fläktande vind för in alternativa åsikter. Några biter som myggor eller irriterar som knott. Men på det hela taget kommer du att må gott av syrerik frisk luft. Framför allt kan du vara säker på att åsikterna inte beställts av den rådande politiska makten.
Sedan begynnelsen av 2026 medverkar jag även som krönikör i Epoch Times. Det är ett spännande projekt. Skillnaden mot Bulletin är intressant. Båda medierna innehåller samhällskritik med en inriktning från höger. I Bulletin är detta synnerligen tydligt. Epoch Times strävar däremot efter att samtala med dem som inte redan är frälsta, om uttrycket tillåts. Tidningen har ett brett innehåll! Jag menar att denna strävan är något viktigt. Jag hoppas att den bär på det vis som Epochs framgång tycks peka på.
Torsten Sandström
