Jag fick häromdagen en inbjudan till ett seminarium på Högskolan i Gävle. Att den fanns var nästan en nyhet för mig. Tillställningen hade uppenbarligen juridisk inriktning. Klart att jag hajar till. Konferensen handlade nämligen om ”silent violence”, dvs tyst våld.
Jag som tidigare kritisk bloggat om ett annat modefenomen, psykiskt våld, får nu vatten på min kvarn. Ett gäng inom ämnet psykologi – som vill kalla sig vetenskap – tycks ligga bakom de nya flummiga begreppen. Personer som studerar vad som händer inom människans hjärna saknar uppenbarligen normala spärrar. Tycker man sig uppfatta våld så existerade det, tycks tanken vara. Här är länken till seminariet.
I vanligt språkbruk används ordet våld för handgripliga aktioner, i stil med slagsmål eller liknande. Så är det åtminstone för jurister. Bara ett hot om att använda våld utlöser alltså inte annan påföljd än straff för olaga hot. Men sådana viktiga distinktioner rörande olika samhällsfenomen verkar inte vara något för dagens psykologer eller vänsterns jurister. För dem blir individens uppfattning som sagt avgörande. På så vis blir tankar och politik lika med vetenskap.
Alla som försöker tänka logiskt inser att en individbaserad forskning inte kan ses som vetenskap. Det måste finnas något fysiskt pregnant – i princip möjligt att bevisa – bakom forskning, dvs något utanför en enskild individs uppfattning. Vad en person tycker kan förvisso vara mycket intressant. Men de egna idéerna blir därför inte vetenskap. De är svåra – egentligen omöjliga – att underkastas forskning (annat än genom fåniga enkäter som inte ger andra bevis än eventuella åsikter).
Jag menar att nutiden svenska politiska språk alltmer drabbats av individens vilsna sökande efter egna ideér. Jag tror alla inser att detta innebär att samtalet – och än tydligare vetenskapen – riskerar att hamna på gungfly. Ett samtal måste bygga på pregnanta ord. Inte enbart på känslointryck för stunden om att man exv tror sig ha utsatts för för något som man liknar vid våld.
Tyvärr drivs individualismens västerländska samhälle av starka krafter – politiska och mediala. Följden har blivit att förutsättningarna för vetenskap och förnuft minskat. Viktiga begreppsliga precisioner går med andra ord upp i dimmor. Att Högskolan i Gävle satsar på tyst våld är alltså ett allvarligt tecken i tiden. Gissningar och strunt upphöjs till vetenskap.
Torsten Sandström
