I dagens Sydsvenska dagbladet avslöjar chefredaktör Jonas Kanje något som han tror är en sanning. Rubriken lyder:

Vi kan lära oss något av Henrik Jönsson!

Det förefaller vara en form av syndabekännelse. Men det blir magplask. Svaret är i och för sig inte dumt, men klart otillräckligt. Det lyder: För att de [alltså Jönssons Hundra %] förstår sina läsare och tar läsarnas behov på allvar?

Enligt min åsikt är detta inte den viktigaste lärdomen. Ty den är att Henrik Jönsson har en tydlig konservativ eller högerpolitisk agenda. Detta går hem hos människor från olika samhällsklasser ( flest män). På så vis skriver han om viktiga problem som vanligt folk gillar.

Men det gör inte Sydsvenskan och landets andra gammelmedier, med några undantag (exv Göteborgsposten). I de gamla medierna skriver journalister som smyger med sina vänsteråsikter. Många av dem är inte ens medvetna om att de skriver vänster. De menar att de skriver sanningen.

En klok publik blir glad att läsa eller höra om frågor och svar som man själv funderar kring. Visst är folk vana – och trötta över – att få politiska åsikter proppade i halsen från DN, Aftonbladet, SvD, SVT, SR, Expressen, Sydsvenska mfl. När man tar del av Henrik Jönsson lugna och klara ord blir människor nöjda.

Chefredaktör Jonas Kanje har således mycket att lära. Men han vågar inte säga det jag påstår. Då skulle vänsterns kommissarier på Sydsvenskan göras revolt. Likdan är journalisternas makt numera över andra traditionella medier. Förr gällde faktajournalistik. Nu tyvärr åsiktsdito.

Torsten Sandström