Jag känner flera kloka människor som studerat psykologi. Därför känns det tungt att skriva denna blogg. Men själva yrket som psykologi har under omkring femtio års tid utvecklats i en sjuk riktning.
Främst syns det idag på den mängd – framför allt – unga människor som tilldelats vetenskapligt mycket svagt grundade själsliga sjukdomar, sk bokstavsdiagnoser. Beteenden som förr ansågs som liggande inom den normala variationen – och många gångare övergående med stigande ålder – men som idag stämplas av psykiatriker och psykologer som sjukdomar. Detta med betydliga men för dem som vill bli kvitt stämpeln samt med skada för samhället som ska bekosta följderna på olika plan. Främst är det förstås läkarvetenskapen som bär ansvar. Men även psykologernas yrke som traskar i deras fotspår.
Sjukan syns förstås även i svenska medier. Nästan varenda samhällsfråga vinklas medialt av psykologer. Jag har till och med sett personer som kallar sig klimatpsykologer (i klimatskräckens kölvatten).
Idag läser jag i SvD rubriken till en text av psykologen Jenny Jägerfeldt:
Bortskämt att kräva mer förskott på arv
Storyn lyder från en undrande kvinna i frågespalten att hennes vuxna barn ville ha förskottsarv och tyckte att en miljon konor var för lite. Psykologen Jägerfeldt bannar de bortskämda barnen. Men sjunger som vanligt inte ut. Barnen har uppenbarligen fått en uppfostran utan rimliga krav. Som föräldrarna bäddar får man ligga! Den som inte lärt sig ansvar och respekt agerar förstås som föräldrarna bara är en servicepatrull.
Ämnet som behandlas är uppenbart knasigt. Att bara en tidning som SvD tar upp detta problem utan att problematisera den barnuppfostran som vuxit fram sedan 1960-talet är typiskt. Sedan denna epok har kravlöshetens credo predikats i vårt land (med förebilder från USA). Budskapet har framförts av rader av svenska läkare och psykologer. Dessa yrkeskårer har starkt bidragit till dagens sjuka samhälle.
Inte blir sjukan mindre av Jägerfelds svar. Roten till det onda förbises. Den frågande kvinnan tröstas bara. precis som präster förr gjorde i livets alla skeden.
Torsten Sandström
