I somras läste jag en bok som sätter många viktiga problem på plats. Den är skriven av ekonomihistorikern Carl Benedikt Frey, med rötter i Lund och Oxford. Boken har den inte helt klarläggande titeln “The Technology Trap” (alltså Teknologifällan, 2020). Hans framställning går ut på att visa hur teknologiska strukturskiften initialt medför arbetslöshet eller åtminstone sjunkande reallöner för den arbetande befolkningen.
Den nya tekniken ökar produktiviteten inom industrin och ersätter många äldre uppgifter för de anställda. Temporärt medförde exv ångmaskiner högre vinster men lägre reallöner för de enkla sysslor som krävdes för att hantera maskinerna. Efter en tid av ökad arbetslöshet skapades nya och mer krävande sysslor, varför reallönerna stegrades och en bred välmående medelklass växte fram.
Sedan omkring 40 år tillbaka har datoriseringen – och nu AI – fått liknande negativa följder som maskinerna i början av 1800-talets England en gång i tiden fick (för mer hantverksliknande sysslor). Vi ser nu sänkta reallöner och en utslagning av industrins medelklass av arbetare och tjänstemän. Än så länge märks dock inte någon framväxt på bred front av mer kvalificerade sysslor. Många utan arbete tvingas att försöka skaffa sig servicejobb till fromma för nutidens välbetalada teknologiska experter. Men till betydligt lägre löner relativt sett än den som medelklassen gynnats av i tiden före omkring 1980. Än en gång sjunker alltså reallönerna för majoriteten löntagare. Ännu har alltså inte någon ny våg av sysselsättningsfrämjande jobb vuxit fram.
Teknologifällan har – så att säga – slagit till och många människor i västerlandet ser dystert på sina framtidsutsikter. Den nya tekniken är produktiv, men favoriserar alltså främst storföretagens ägare. Medelklassen dras med andra ord ned i en malström som i bästa fall är temporär, men annars kan få explosiv verkan för flera stater i väst.
Många förstår att den högervridning som pågår i USA och Europa speglar det utanförskap som alltmer syns hos en ekonomiskt drabbad medelklass. Man kan säga att den politiska eliten inte funnit en lösning på teknikfällan. Visst har betydande välfärdslösningar slussat bidrag till de drabbade. Men klyftan mellan de välutbildade i det nya samhällets maskineri och breda delar av befolkningen vidgas snarare än överbryggs. Utbildningen fungerar inte optimalt som ett smörjmedel för den nya teknologin. Bostadsbrist i de nya tekniska metropolerna får samma negativa verkan.
Värst är att den politiska eliten i väst faktiskt bemöter medelklassens ekonomiska kris och politiska oro med hån. Jag menar att den politiska korrekthet jag länge kritiserar är ett farlig tecken. Eliten proppar sina önskningar i halsen på folket. I stället bör politiker och medier sansa sig och satsa på reformer som är strategiskt produktiva. Mindre woke och mer verkstad med andra ord. Skolor måste satsa på utbildning och inte jämlikhet. Unga människor ska ställas inför krav och inte bäddas in i psykiska sjukdomsdiagnoser.
Vänsterliberala politiker och medier saknar förmåga att låsa upp nutidens teknologiska fälla. Därför växer olika rörelser till höger fram.
Torsten Sandström
