Utdelningen av nobelpriser har inslag om tombola. Visst belönas historiska bedrifter. Men ibland sker stolpskott. Inte minst rörande priser om fred och litteratur. Detta gäller förstås all tävlan. Kamp är bra, men inte alltid rättvis. Därför bör moderation gälla.

Feminister är sedan decennier missnöjda över att så få kvinnor fått priser. Då funderar man inte över att medelåldern bland nobelpristagare är skyhög och att kvinnors inträde i forskarsamhället därför ännu inte fått en statistisk avspegling. Men feminister är ju inte kända för att lyssna på hårda fakta. Så statistik är inte deras grej.

Nu närmar jag mig min centrala tanke idag. Feminism rör symbolpolitik. Därför gäller det att kompensera uppmärksamheten kring alla manliga pristagare. Det sker sannerligen med hej och hå inom svenska medier. Statstelevisionen gör det med en flock kvinnliga journalister, av vilka flertalet inte har minsta erfarenhet av vetenskaplig forskning. Nu gäller det något slags fånig inkvotering.

Det komiska är att det sker utan tankar om vad man gör. Deras avsikt är att bevisa någon slags jämlikhet. Men då saken rör forskning borde uppvisningen ta sikte på seriösa frågor angående studier. Men det vi ser i mediernas fokus saknar denna inriktning. Rad efter rad av samtal om kvinnors klänningar. SvD hade på första sidan idag två stora klänningsbilder av kändisar, en drottning och en finansminister. Var tog vetenskapen vägen i feministernas driv?

SVT:s team av nobelkvinnor liknar mest festliga spöken med sina kreationer fulla av tyg, fjädrar, glitter och glamour. Mediernas klädfokus är så korttänkt att jag häpnar. En biologisk syn på skillnaden mellan män och kvinnor presenteras och bekräftas. Kvinnor satsar på det yttre till skillnad från alla de män som lyckats tillskansa sig ett nobelpris via tankeprestaioner. Traditionella könsroller bekräftas således. Det är skrattretande, men likväl allvarligt.

Jag tror att detta beror på den biologiska skillnad som feminister värjer sig mot med näbbar och klor (väl manikyrerade förstås). Typiskt sett har män och kvinnor olika biologiska roller i grunden. De förändras enbart mycket långsamt, vissa inte alls. Att en tydlig social förändring lyckligtvis skett under min levnad är verkligen av godo. Men min poäng är att mediernas feminister nu gör bort sig när de stassar upp sig själva som om de själva tillhörde hovets damer. De agerar som våp. Alltså framstår de som fåntrattar, som inte förstått något om vetenskap, men satsar på yttre kamp om vackrast klädsel.

Torsten Sandström