Även om USA:s hightechindustri går som sjutton är det väl bekant att tusentals amerikanska tillverkningsföretag förlorar kraft. Ett mindre antal framgångsrika tjänsteföretag döljer på så vis det allvarliga problem som finns inom varuproduktionen i USA – och även Europa. Den nya tekniken slår sedan decennier hårt mot sysselsättningen inom traditionella företag. En bred medelklass av arbetare och tjänstemän inom tillverkningsindustrin hotas. Reallönerna sjunker och arbetslösheten stiger. Än har inte den nya AI-tekniken fått en tillämpning som medför ökad sysselsättning för vanligt folk utan spetskunskaper.

Till denna bild av hightech och sänkta reallöner inom tillverkningsföretagen hör ökade vinster för kapitalägarna. Trump och Vance inser förstås detta dilemma, men förfaller inte ha så värst många verktyg mot rostbältets vidare utbredning än skyddstullar. Och tullarna löser bara temporärt den gamla teknikens svaga konkurrenskraft.

Dessvärre tillhör Trump själv den finansadel som drar nytta av börsuppgångarna i New York. Hans närmaste krets medarbetare likaså. Flera av dem är hans släktingar. Många har satsat pengar på Trumps val till president. Vi ser en klan av rika personer med auktoritära drömmar och begränsad respekt för demokrati, maktdelning och rättssamhälle. Några av de mest aktiva – exv Steve Witkoff som för Trumps räkning samtalar med Putin – har fått sina jobb efter att skänkt pengar till Trumps valfond. Nu tycks Trump och Witkoff vara färd med att bestämma att USA ska godta Putins expansion in i Ukraina!

Fram växer en illavarslande politisk klyfta inom USA. Å ena sidan en bred medelklass, personer – utan universitetsutbildning – som möter sänkta reallöner och hotet mot en framtid inom tillverkningsindustrin. En medelklassen som sakta trängs ut till servicesektorns sämre villkor eller till arbetslöshet. Å andra sidan en nationell politisk ledning bestående av miljardärer med auktoritära och inskränkta planer om hur USA:s ekonomiska utveckling bäst främjas.

Inskränktheten syns inte bara i drömmar och tilltro till Trumps dragspelande med tullar. Trump har dessutom gjort sig till ovän med en stor del av USA:s institutioner för högre utbildning. Alltså med en viktig motor för en framtida ekonomiskt och industriell utveckling. Vidare har Trump i stor omfattning satsat på kryptovalutor, något som bidrar till ekonomisk osäkerhet, manipulationer samt ett hot mot samhällets ekonomi och den dollar som redan darrar under en ökad offentlig skuldsättning.

Det främsta hotet mot USA:s demokrati är Trump själv och hans diktatoriska ledarstil (tillsammans med sin undergivna grupp inom finansadeln). Genom månader av styrning via dekret har Trump stenhårt testat gränserna inom USA:s rättssystem. Hans grepp om delar av medieindustrin utnyttjas var dag för egna idéer samt för att stoppa opposition från sina motståndare. Dagligen hotar han företagsledare och journalister i syfte att få som han vill. Det är vämjeligt att lyssna på hans plötsliga utfall och rent kränkande ord mot de personer som vågar utmana honom.

Min slutsats är att Trump inte kommer att klara av sitt politiska projekt. Jag spår att Supreme Court snart kommer att angripa flera av Trumps tullar. Men han kommer antagligen ändå att fortsätta sin balansgång via nya dekret. På så vis drar det ihop sig till en juridisk kamp i USA:s topp. Utgången är oviss. Demokratiska partiets opposition är uselt svag. Men opinionsmätningar tyder på att Trumps väljarunderlag sviktar inför kommande mellanårsval.

USA:s framtid som demokrati och ledare inom västvärlden står således på spel. Klyftan mellan USA och Europa vidgas (och även den mot andra demokratier). Mitt hopp står till USA:s starka juristsamhälle. Jag tror att en stark majoritet där skarpt ogillar Trumps maktfullkomliga ambitioner. Även det amerikanska folket börjar inse att Trump för en politik som främst gynnar hans vänner inom en smal finanselit.

Torsten Sandström

Mediernas flykt från verkligheten är bedövande tung. Man talade förr om timer-killers. En enda stor cirkus av kändisspekulation. Bara att visa upp sin vardag på You Tube räcker för att fånga medieberoende människor att gå i taket och skicka pengar till en av nutidens kändisar. Bara personen kan tralla, flabbla eller slå en boll över ett nät i sanden är succén given. På mediernas kändisfarm odlas nutidens centralfigurer. Journalister håller i trådarna och medverkar för att omsätta intet till klingande mynt.

Jag har sett SVT:s reportage (del 1) om Joakim Lundells kränkning av sin egen mamma. Det är bra. Lundell har hyllats via uttalanden på nätet, i teve och på radio. Dessutom för en bok som heter “Monster”. SVT:s presentation tyder på att det snurrar runt i killens hjärna och att syftet är att dra in pengar till sitt företag.

Jag vet inte om monster syftar på Lundell själv eller mamman? Men att bara se och höra hans framtoning räcker för att inse att killen har själsliga problem. Utan att höra honom på You Tube eller läsa boken förstår man att hans ego milsvitt överträffar verklighetens sanning. Vad är en hederlig morsa värd då det gäller att håva in pengar via internet?

Det intressanta är hur mediesamhällets otaliga galor, jurys och pristävlingar hjälpt killen med luft under vingarna. Han har suttit i varenda tevestudio och hyllats som “sommarpratare” (den ultimata kröningen av mediala kändisar i finsverige). Lundells credo är den vanliga offerkoftans, alltså snack om svår uppväxt, psykisk ohälsa och missbruk. Om laglöshet snackas det inte. Här gäller sannerligen inte armlängds avstånd eller kritisk försiktighet till sanningen. Nej, nu ska det vara pang på för att enrollera ännu en menig legosoldat till mediernas kändisfarm.

Vi får på så sätt en inblick i mediernas gökbo. Det är en galen värld. Men den beskrivs av journalister genom gyllene skyar. Här skapar dryga journalister en Greta T och en Joakim Lundell utan ingenting. Och publiken applåderar. Sedan kommer sanningen fram, men medierna tar inget ansvar. Trots att – eller kanske snarare på grund av att Sverige har rader av allvarliga politiska strukturproblem håller politiker och medier igång denna helvetescirkus.

Mediernas samhälle är sjukt. Rena gökboet som sagt. Politiker och medier bär en tung skuld!

Torsten Sandström